18 januari, 2010

Att halka efter

Först får flickorna stå vid sidan och vänta medan fröken ägnar sig åt pojkarna. De är ju inte elaka, bara busiga. Flickorna fnittrar åt dem ibland, men oftast suckar de och himlar med ögonen.

Sedan står tjejerna, ensamma eller i grupp, och beundrar atletiska unga män som visar sig på styva linan var de än gör sin balansakt. Det är kanske medfött eller inlärt, men mönstret känns väl igen ända från tiden på dagisgården.

Efter den fantastiska balen, när de gick uppför trappan bredvid varandra som de jämlikar åren i skolan hamrat in i deras minne att de faktiskt är, ska de konkurrera om jobbet. Det är oklart varför hon valdes att få tjänsten, deras meriter var ju likvärdiga, men det gör inte hennes tacksamhet mindre. Tänk att hon fick platsen före en man. Det bevisar väl att det jämlika samhället faktiskt har etablerats.

Tacksamheten får hennes kinder att rodna när chefen erbjuder henne en månadslön som var lite lägre än hon hade räknat med. Han lovade ju att det skulle bli en rejäl höjning så fort hon visat vad hon går för. Årets lönerevision till våren får hon dock inte vara med på.

De bytte chef. Det är dåliga tider. Alla muntliga löften borde ha skrivits ner. Hon kan inte tro att det är på grund av en dålig insats hon fortfarande har så låg lön. Hon kämpar och kämpar, men kan inte med att klaga. Det är ju lika för alla.

Det är också lika härligt för alla som får uppleva lyckan att hitta den rätta. Det tar inte lång tid innan de vill bilda familj. Självklart ska de dela på föräldraledigheten.

När magen växer och ökar i omfång, minskar rummet hon befinner sig i. Världen krymper och det finns bara en enda riktigt viktig sak, en person som är viktigare än allt annat. Självklart stannar hon hemma så länge det bara går.

Han som fick en högre ingångslön får procent i löneförhöjning det året. Till slut fick hon kronpåslag, inte för att hon har klättrat i kompetenstrappan - hon hade ju inte ens varit på jobbet - utan för att lagen faktiskt tvingar arbetsgivaren att låta kvinnor följa med i löneutvecklingen när de är föräldralediga.

5 kommentarer:

  1. Bra. Funderar över tempusbytena och bytena av perspektiv. För mig hade det varit intressantare om hela texten berättats ur hennes synpunkt (men fortfarande i tredje person), utan att byta mellan fågel- och individperspektiv.

    SvaraRadera
  2. Kan hålla med marmoria om att det blivit ÄNNU bättre om du berättat enbart ur hennes personliga perspektiv, rakt igenom. Bra berättat om hur kvinnor kan känna orättvisor och svårigheter "från vaggan till graven" ;-).

    SvaraRadera
  3. Här kan man verkligen snacka om att halka efter. Realitet alltför ofta, tyvärr.

    SvaraRadera
  4. Tänkvärt om hur halt det är i samhället och hur lätt det är att halka efter utan giltiga skäl!

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt! Intressant!
    Jag gillar texten och känner lite att vi faktiskt fortfarande bedöms efter kön.
    kram
    /Lotta

    SvaraRadera