Att orsaka

Vems är felet egentligen? När något går snett, en bil hamnar i diket eller en make bedrar sin äkta hälft. Kan man klandra en annan när ett objekt inte längre är på den utstakade vägen? En djup röst i varje olycksdrabbad människa ropar förtvivlat efter svar på frågan vad som orsakade livets tvära vändning. En ynkligt pipande stämma vill gärna fastslå att något okontrollerbart har varit anledningen till det som hände.

Det är omöjligt att styra när underlaget är blankpolerad is eller när snömodden gör vägbanan slirig. När vännen väljer att vända sig bort, är det inte annat att göra än att se ryggtavlan försvinna och spekulera om vad som orsakat avståndstagandet. Vem vill se sin egen del i ansvaret? Inne i märgen finns den reflex som ska skydda dig från smärtans obehag och den skyndar att skylla ifrån sig. Ställer frågan om vad som hände? Varför det hände? Och varför hände det just dig?

Frågan till slut är kanske ändå om det går att fastställa en verklig orsak. En synbar orsak kan skyllas på, men alla de andra små detaljerna märks bara för den som känner efter, låter sinnena vaka och väljer att ta in även det obetydliga. De små obetydliga detaljerna är som vinden som låter flaggan visa sin skönhet. Ibland känns vinden hård och narig mot din hud, andra dagar smeker den obemärkt din kind eller dansar för sig själv långt ovanför ditt livs sfär.