Jag sträcker ut tanken

Jag sträcker ut tanken
tänjer osynliga leder för att nå
den där känslan
av välbekanthet

inväntar beröringen
fingertoppar som hittar
en orienteringspunkt
när ögonen inte kan se

Jag sträcker ut tanken
letar efter minnen
som kan hålla
tyngdpunkten kvar

Jag sträcker ut mina sinnen
förväntar en smak
ett tryck, en tyngd
men det finns inget där

Roll

Vinterns gråsvarta trädstammar
i tödagerns bleka ljus
penslade med ett mattvitt lager snö

Ett ljust täcke, med grafiskt skarpa konturer
stänger mörkret inne
vill hålla svärtan nere
det spelar ingen roll
att den döda stammen bara vilar

Till våren vaknar den igen
lägger osynliga millimetrar till sitt omfång
hon vädjar till dig
att axla den börda som dagen ger

Tomrum

Det ekar så ödsligt
framför mig, ingenting
Synfältet breddas, förlängs
och horisonten förflyttas

när dungens kronor inte längre
är fyllda av gyllene löv

Det ekar så kusligt
bakom mig, allting
Hörseln skärps, förfinas
när tallarnas grenar inte längre
går att nå från marken

Aldrig

Dagen är svart
Skymningen grå
Luften är bly
Jorden regntung

Tystnaden talar
Orden som borde vara guld
Aldrig mer
Natten då allt tog slut

Vi

Ett fjäderlätt stråk
av lättnad i mitt bröst
när första helgen närmar sig

Det finns inte längre
ett oroligt moln
svävande i fredagens sinne

Vi finns inte längre
Jag saknar din röst
men inte dina stumma önskningar

Ärende

Ditt ärende i världen
handlar det om värden
det har aldrig varit klart
Du vet inte vart
tankarna om rätt och mening
för dig utan tydlig ledning
Ditt ärende på jorden
handlar det om orden
att förklara vad du gör
Du vet att du bör
ta vara på det liv du fått
men varför har du ännu ej förstått

Håla

Långt in i skogen, långt under jorden, långt ner i mörkret
Djupt nere i hålan, djupt under marken, djupt ner i mörkret

Darrar
Skälver
Försöker andas

Bort från dagen, bort från livet, bort från ljuset
Långt till känslan, långt under himlen, långt från ljuset

Försöker andas

Din lena varma hand

Din lena varma hand
ligger så stilla i ditt knä
Solbränd mot kjolens mönster
vilande i sista sommarens ljus

Huden så tunn, så skör
skuggan av ett violett ådernät
åsar av ålderdomens visdom

Din darrande svaga hand
för koppen till din mun
En mörkbrun droppe stannar
i din mungipas djupa veck

Hotfull

Himlen täckt med mörka moln
Skuggor under kastanjens utsträckta grenar
Dess femfingrade lövverk avvaktar
Det är tyst
Inte ens en fågels larmande tjitt

Muren täckt av murgrönans blad
Grinden stängd och nyckeln länge sedan borta
Dess handtag rostar långsamt
Det är stilla
Inte ens en flugas irriterande surr

Huvudet fullt av urtidens tankar
Tiden koncentrerar alla gråa stråk
Dess mörka innehåll svartnar
Det rör sig
Inte ens ett ögonblicks ro

Handled

Ett brett vitt band
runt handleden
på din solbrända arm
där larmets band
har suttit säkert
i din otrygga värld

Ett brett grått band
runt handleden
på din solbrända arm
är larmets band
som givit trygghet
i en osäker värld

Ett brett osynligt band
runt bröstkorgen
på min hopsjunkna kropp
är livets snara
som drar åt olika håll
i en obarmhärtig värld

D:et

Diagnos nummer ett
Diabetes typ två
Doktorn ordinerade då
Decennier sedan
Diet för behandling

Det kom fler
Diagnoser sedan
Dystra faktiskt och
Dödliga om obehandlade

Dagarna lider
Domen faller
Dock är det så

Döden finns - hos alla
Där, till slut

Du

Vem är mest

Vem är ensammast
Du
med besök av hemvård flera gånger varje dag
med döttrar som dagligen ringer på telefon
med grannar som hälsar på nån gång då och då
eller jag som sitter här med alla mina frågor

Vem mår sämst
Du
med alla sjukdomar som inte går att bota
med långsamt sviktande mental förmåga
med liemannens skugga alltid i din närhet
eller jag som går omkring med denna oro i min själ

Vem är äldst
Du
som inte bryr dig om någonting alls
som breder smör på bananskivor
som aldrig bjuder om du får en gäst
eller jag som räknar gråa hår när orken tryter

Språk

År i sorg
och ensamhet
tystnaden är en tröst

Dagarna
går långsamt fram
fotona hör din röst

En timme
ekar orden
besök får inga svar

För alltid
envägs vilja
språket som finns kvar

Ibland

Ibland när jag ser dig luta dig ansträngt framåt
Ibland när jag hör dina ytliga andetag
Ibland när jag känner ditt hjärtas svaga slag
vill jag sträcka mig fram och stötta dig
vill jag säga dig alla de vänliga ord du aldrig fått
vill jag lära känna den du var

Ibland längtar jag
Ibland väntar jag
Ibland vänder jag ryggen till
vill inte tänka på hur många dagar som finns kvar
vill inte känna den eviga oron som gryr i varje dag
vill inte tro att nu finns inget kvar

Försvars-värk

Noggrant uppbyggt

att förvara

att försvara

att förvisa 

Grannlaga underhåll

att bevara

att behaga

att bestrida

Dagligt slitage

att möta

att mota

att misströsta

Oundvikligt läckage

genom luckor

genom sprickor

genom fasaden

Att måla

Sittande framför den vita duken
oförmögen att påbörja bilden
som ska förändra världen
inte genom revolution men som det första steget
som kanske visar någon
enda
värnlös
individ
att vi alla har något gemensamt
en inbyggd önskan
där skönhet och harmoni har en djupare
mer intensiv färg
än de snabba ombytenas kraftiga färgstänk

Att vägra

Hon väntar
på att du ska ta dig samman
och ordna upp din vardag

Hon menar
att du är en vuxen människa
med förnuft och förstånd

Hon hoppas
att du inte tror att hon
ska reda ut dina bekymmer

Hon hjälper
ju till om hon är tvungen
när hon ser att det är illa

Du ber inte om hjälp
Du begär ingen assistans
Du frågar aldrig om stöd
Du sitter bara där och väntar

Hon vägrar
att ta ansvar för ditt liv
och ditt välbefinnande

Du måste ge lite själv
Du borde visa lite respekt
Du kunde åtminstone säga ett tack

Att försumma

Varje vaken stund
vill jag värna dig
min mamma

Under solens strålar
vill jag hjälpa dig
gamla mamma

I dagens ljus
vill jag vara den
goda dottern

men när kvällen kommer
lurar minnen i dess skugga

ovälkomna känslor
tar sig fram i skydd av mörkret

Logikens svarta skärpa
ställer upp retoriska frågor

Vad har hon gjort för dig?
När fick du erkännande sist?
Har hon nånsin tackat dig?

Är det ditt ansvar?
Är ni inte flera syskon?
Är du skyldig henne nå't?

Strax innan sömnen släcker sinnet
skymd i drömmars dis

står den viktigaste frågan
ännu obesvarad kvar

Är du ärlig mot dig själv?