Då stannade tiden. Världen slutade andas. Som när du halkar och hinner känna varje rörelse i kroppen innan handflatan träffar marken. Ett långt utdraget ögonblick som varar i en evighet.
En evighet mellan två ögonblick är det avbrott i livet som aldrig kan förutsägas. Den händelse som inte kunde förutses. Stunden då ingenting, inte ens smärtan, är kännbart för den som inte förstår vad det är som händer.
- - -
Då stannade tiden
världen höll andan
i fallet
ner till marknivå
Ett utdraget ögonblick
varar för evigt
emedan tiden mellan två korta ögonblick
är det avbrott
som aldrig kan förutsägas
som inte kan förutses
Den stund då
inget kan kännas
inget förstås
av det som inte kunde ske
31 januari, 2012
26 januari, 2012
En atlet
Min pojkvän har blivit en man. Hans unga och lekfulla sinne har stärkts, utvecklats till en mogen, humoristisk, vänskaplig själ. Språngmarscherna för att hämta upp snöbollar vid sidan av gångvägen har ersatts av löprundor, uppför långa backar och genom andhämtningens långa tunnlar. Var och varannan kväll kommer han leende hem efter ett pass på gymmet och lyfter mig, bär mig, ser mig. Vår ungdom finns kvar inom de väggar som omsluter vårt liv.
Etiketter:
känslor,
relationer,
skrivpuff
21 januari, 2012
Att hejda sig
Vill göra årsdagens minnen till smärta
och vältra mig i den dyiga botten
av sorgens sakta rinnande flod
men hejdar mig
av konvention
av gammal vana
av hänsyn
och av framvuxen insikt att smärtan sitter i minnet
Den hårda och kantiga sten som en gång slet sönder varje andetag
har genom åren slipats till rundade former
och likt en pärla, bäddats in i ett skimrande hölje
Len och vacker känner jag den nu
med skönhet som slår an en sorgsen ton
när tårar faller ner i livets flod
och vältra mig i den dyiga botten
av sorgens sakta rinnande flod
men hejdar mig
av konvention
av gammal vana
av hänsyn
och av framvuxen insikt att smärtan sitter i minnet
Den hårda och kantiga sten som en gång slet sönder varje andetag
har genom åren slipats till rundade former
och likt en pärla, bäddats in i ett skimrande hölje
Len och vacker känner jag den nu
med skönhet som slår an en sorgsen ton
när tårar faller ner i livets flod
Etiketter:
dikter,
dödelsedagen,
känslor
15 januari, 2012
Ett hot
Himlen tynger
och molnen ligger strax över dina axlar
färgerna försvann för några minuter sedan
blåstes bort
i den annalkande stormens
första utandning
och molnen ligger strax över dina axlar
färgerna försvann för några minuter sedan
blåstes bort
i den annalkande stormens
första utandning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)