Nya friska tag

Hela hösten och halva vintern hade hon varit låg. Nu skulle det bli ändring, nu skulle hon ta sig i kragen och rycka upp sig. Snön hade fört med sig ljus och det gjorde det enklare att i alla fall börja tänka på att styra upp livet. I mörkret hotade faror, som ingen annan än hon själv såg. Det var skuggor och skepnader som smög bakom henne, ställde sig framför henne för att hindra henne, ibland till och med omslöt de henne så att hon inte kunde röra sig alls.

I ljuset höll sig hoten ur vägen och tankarna kunde i alla fall lyda henne och börja gå den rätta vägen. En alldeles klar och tydlig tanke var att hon skulle fylla sitt kylskåp med färska grönsaker och matvaror som skulle hjälpa henne att hålla vemodet borta. Frukter i fina, starka färger skulle ge henne möjligheten att stanna kvar på den utstakade vägen, där ljuspunkterna skulle växa i antal och till slut bli så många att de kvävde en eventuell skugga som stack fram sitt fula tryne. Fibrer och fullkorn skulle hålla hennes kropp vaken och i trim, så att hon inte blev liggande för länge i nätternas släckta slummer.

Till våren skulle hon vara en helt ny människa. En kvinna, beredd att möta solen med ett leende, och som frimodigt vågade kasta av sig de tjocka vinterkläderna, som inte bara värmt utan också skyddat från insyn och beskådan. Med nya friska tag skulle hon nu bana vägen ända fram till sommaren, där frihetens äng låg öppen och inbjudande. Då skulle skuggorna inte ens längre finnas i minnet och hon skulle våga lämna den upplysta vägen för att beträda helt ny och oprövad mark.

I ljuset fanns möjligheterna. De vita taken, de höga drivorna med bortplogad snö, lampor och lyktor, där fanns den friska tanken och framtiden.