Att ignorera

"Jag gör det bara för min egen skull", säger många och menar antagligen att de inte är ute efter att skaffa en ny partner. Det är ologiskt att påstå att en halvtimmes makeup framför spegeln varje morgon, följt av en kvarts rengöring av ansikte och hals varje kväll skulle vara enbart för egen njutning och välbefinnande. Det håller inte att påstå att klädbudgeten på tvåtusen kronor i månaden inte har påverkats av andras åsikter. Tatueringen på ländryggen kan omöjligt vara oberoende av tidstrender och yttre påverkan.

Självklart gör vi det för andra. Vi är sociala varelser som är beroende av vad andra tycker och tänker för att må bra. Det går inte att strunta i omgivningen. Däremot borde vi bli mer medvetna om vad det är som påverkar oss och därmed kunna lära oss varför vi beter oss på samma sätt som de flesta andra, trots att vi inbillar oss att vi är unika.

Att verkligen göra något för sin egen skull är att helt bortse från vad andra tycker och förväntar sig. Hur många kan, med handen på hjärtat, ärligt påstå att så är fallet?

En tupplur på soffan, trots att barnen är hungriga, skulle kanske kunna klassas som något du gör för din egen skull. Att välja att sova trots att andra behöver dig. Om det nu inte är så att du känner att du måste sova för att sedan klara av att ta hand om familjen, för i så fall är det ju ändå med de andra i tankarna som du väljer att tillfredsställa dina egna behov först.

Vill du ignorera omgivningen och bara göra saker för din egen skull, måste du isolera dig. Leva ensam och utan nya intryck så länge att det bara är dina egna behov och önskningar som styr vad du gör och hur du väljer att se ut.

Att vara snäll

Snällhet sipprar fram och sätter sig som klister runt personligheten. Det är en konst att kunna säga ifrån, att våga vara irriterad i stället för att fastna i artiga ursäkter och självpåtagen skuld, som alltid ångras.

Professor Einhorn säger att man ska vara snäll. Det vinner man på i längden, i ett kosmiskt perspektiv. Goda handlingar belönas kanske inte i anslutning till den snälla aktionen, men som fjärilen i regnskogen kan påverka vinterstormarna runt polcirkeln, kommer vänligheten alltid att göra ett intryck. Hoppas stormen gör nytta, vad är det annars för mening.

Att släpa

Kunskapen är inte tung som börda
men ansvar
som inte heller går att greppa
som inte väger något alls
kan vara svårt att bära
för en enda spelare i laget

Lärdom kan man alltid skörda
men plikten
som borde finnas över allt
som borde växa i oss alla
manar den att släpa
som inte vågar släppa taget

En besvikelse

Mina medtrafikanter är ju bevisligen intelligenta varelser
alla har de visat att de klarar
ett svårt och krångligt teoretiskt prov
tillika en uppkörning under övervakad press

Varför glömmer då så många bort det de en gång lärde sig?
Att några faktiskt tappar bort
eller blandar ihop alla reglerna som finns
kan jag kanske acceptera med en dos av tolerans

Men det som gör mig så oerhört besviken
är de som väljer att bara minnas partiellt
den del av regelverket som endast gynnar
deras egen egoistiska framfart före alla andra

De som vet att det är du som måste visa hänsyn
och börjar köra om där den tvåfiliga vägen går ihop
De som hävdar sin obestridliga rätt
att med det tunga släpet ligga kvar i körfältets mitt

De som ser åt vänster där högerregeln gäller
och flinar stort när de kör ut i korsningen
helt och hållet omedvetna om att den som kom från höger
tvingades att bromsa för att undvika en krock

Att måla

Sittande framför den vita duken
oförmögen att påbörja bilden
som ska förändra världen
inte genom revolution men som det första steget
som kanske visar någon
enda
värnlös
individ
att vi alla har något gemensamt
en inbyggd önskan
där skönhet och harmoni har en djupare
mer intensiv färg
än de snabba ombytenas kraftiga färgstänk

Motsättningar

Kalle ville ha lika lön för lika arbete. Han stred och argumenterade för likalöneprincipen som många av hans äldre kollegor gjort före honom. När avtalet till slut var i hamn och timlönen satt började en ny strid.

Den striden utkämpades inte mellan samhällets olika klasser. Nu stod han i stället öga mot öga med Eva-Britt och kunde inte för sitt liv få henne att förstå att lika lön för lika arbete ju innebar att man också skulle arbeta lika mycket. Hennes uppfattning var att alla anställda skulle få lika mycket lön för varje timma de var instämplade.

Normer

Älska fester
Gilla skvaller
Köpa kläder
Göra resor
Fixa håret
Börja banta

Jobba järnet
Laga middag
Byt gardiner
Gå på tjejträff
Läs romaner
Inred hemmet

Lev i nuet
Carpe diem
Lär dig välja
Var dig själv
Alltid redo
Stötta andra

Våga bjuda
Duka vackert
Maxa dagen
Sov på natten
Räkna dygnets
alla timmar

Att skala

Stående med spända axlar och skalaren i ett krampaktigt grepp i vänsterhanden, försökte hon med valhänta drag få morötterna skalade så att de skulle få någon grönsak till middagen. Skulle hon klara av att riva dem på rivjärnet sedan? Idag skulle barnen tvingas skala potatisen själva vid bordet. Åh de bortskämda ungarna ville ju inte hjälpa till att förbereda något. Det var nog ingen osannolik gissning att de skulle rata potatisen helt, nu när hon inte kunde använda sin hand för att skala den åt dem.

Med morötter serverade bredvid de uppvärmda biffarna skulle det ju ändå kunna bli en måltid som hon inte behövde skämmas för om barnen berättade om den i skolan. Men hela kan hon ju inte servera morötterna, skulle hon behöva ta fram matberedaren för att riva dem? Tanken på den omständliga disken som skulle bli följden av att använda köksapparaten, som per definition ju faktiskt ska vara ett hjälpmedel, fick henne att avstå. Inte skulle ungarna hjälpa till att diska inte.

Drömmen om en diskmaskin hade hon haft i många år. En dröm fick det förbli så långt hon kunde se, frågan var om hon ens fick behålla jobbet nu när hennes högerhand inte fungerade och försäkringskassan inte längre tyckte att hon var sjuk. Vad skulle det bli av dem? Hon försökte skaka framtidsfrågan ur tankarna. Tänk positivt! Det ordnar sig, det har det alltid gjort. Vad är en trasig hand på en skala? Hur är det nu man ska tänka? Det finns ju många som har det så mycket värre. Vi  är ju i alla fall friska och har hälsan. Eller...

Att dominera

Mona hade en röst som låg över alla andras, som vita gäss på toppen av havets brus. Hon var den som angav tonen och samtalsämnet vid varje fikarast.

Under femton års tid hade hon stärkt och befäst sin roll som pausrummets dominant i samma takt som hennes midjemått hade vuxit. Ingen skulle våga kalla henne tjock, men i korridoren kunde man höra viskningar om Monas rondör som kanske inte längre passade hennes ungdomliga klädstil. I smyg beundrade nog de flesta hennes sociala förmåga och lite generat undrade kollegorna för sig själva hur hon fortfarande vågade stå upp för och leda konversationer när hon under årens lopp visat att samtal var den enda kompetensen hon ägde.

Nu var Monas ställning i pausrummet hotad. Sofie hade börjat strax innan sommaren. Det var en tjej med stort självförtroende, färgat med stargazer och sammanhållet av ringar i näsa och läppar. Sofie gav inte alltid efter för Monas val av ämne och hon kunde till och med ge sig in i en högljudd diskussion om invandring, inredning eller barnuppfostran, något som övriga kollegor hade lärt sig undvika för länge, länge sedan.

Till mångas förvåning verkade Mona och Sofie skapa vänskapsband och trots ordväxlingarna var de ofta rörande överens om slutsatserna. Kanske hade Mona hittat sin yngre spegelbild och var lite smickrad över det intresse som Sofie faktiskt visade henne genom att våga ifrågasätta när Mona hade slagit fast sin åsikt.

Den här morgonen hade Mona frågat den gravida receptionisten om hon visste vilket kön det var på det väntade barnet. Det visste hon inte och Mona var mycket förstående och började berätta om sin faster som så innerligt hade önskat sig en dotter.

När hon hade kommit så långt i sin historia att alla fått höra att fastern faktiskt hade fått en pojke valde Sofie att reflektera om en bekant hon hade som också väldigt gärna hade velat ha en flicka. Men det skulle hon inte ha gjort.

"Sofie! Avbryt mig inte när jag pratar." Mona lade all betoning på ordet - jag - och Sofie blev sittande med gapande mun.

Då talade Erik, en man som mycket sällan öppnade munnen om det var fler än tre personer samlade, för första gången. "Men Mona, nu får du väl ge dig. I alla fall har jag hört den där historien flera gånger förut, om hur din bittra faster fick tre pojkar. Låt någon annan komma till tals ibland vet jag."

I tystnaden som uppstod när kollegorna runt bordet unisont höll inne sitt nästa andetag, hörde man bara en stol som skrapade mot golvet.

Bokslut

För att kunna göra ett riktigt bokslut bör man arbeta aktivt under hela räkenskapsperioden och hela tiden vara medveten om att varje händelse påverkar det slutliga resultatet.

Visst går det att samla ihop sina kvitton när dagen är kommen och göra en sammanställning av vad som hänt, få en tabell som visar status, svart eller rött. Ett bättre sätt är att varje dag redovisa sina transaktioner, notera vilka konton som ska belastas och regelbundet läsa av ställningen. Det ger en bild av verkligheten och visar samtidigt åt vilket håll det rör sig, uppåt eller neråt. Genom att vara medveten och göra de vardagliga händelserna till kunskap ges möjligheten att agera när det behövs en förändring.

Håll koll på balansen! I balansräkningen kan framtiden spås. Med väl dokumenterade balansposter glöms inga fordringar bort, inga skulder förblir oreglerade med dyra efterräkningar som följd.

En del av bokslutet innebär att läsa av resultatet av vad som har hänt under en period. Det kan visa vinst eller förlust. Oavsett om det varit en bra eller dålig period är den stora vinsten med bokslutsdagen att den visar aktuell ställning, med möjlighet att dra slutsatser utifrån välgrundad information. Ett bra bokslut är ett avstamp inför framtiden, ett balanserat trampolinhopp där både längd och riktning kan kontrolleras. Utan bokslut traskar vardagen bara vidare.

Ekonomiskt lättsinne

Första gången jag räknade fel på en miljon, trodde jag att jag skulle få sparken om någon upptäckte vad jag hade gjort. Med en ångest som glödde insidan av huden gick jag hem och avvaktade en sömnlös natt. Trots att jag inte ville tänka på minustecknet som jag hade glömt bort så återkom siffrorna om och om igen till medvetandets yta. Någon timma före gryningen slumrade jag väl till i alla fall, för när jag gick upp så kände jag mig ganska pigg och beslutade mig för att ta tjuren vid hornen och erkänna det första jag gjorde på morgonen.

Men som det brukar vara på en hektisk ekonomiavdelning i bokslutstider, så gick dagen med alla uppgifter som skulle fram och när jag åter satt i bilen insåg jag att varken jag eller någon annan hade reflekterat över den extra miljonen i kursförluster som jag hade bokfört.

Medveten om att det inte var några pengar som skulle betalas ut, lät jag felet bero och noterade generat, ensam på mitt kontor några månader senare, att den reserverade kursförlusten hux flux hade realiserats i en kursvinst.

Senare i min karriär har miljonerna radats upp, den ena efter den andra och de är inte så märkvärdiga längre. Vi kalkylerar med en felmarginal på tjugo miljoner när vi budgeterar och med tio miljoner när vi kontrollerar likviditetsbehovet. Däremot vill jag vara lite noggrannare när jag bestämmer värdet på lagret varje månadsskifte, då ger jag mig inte förrän jag har förklarat differenser ner till hundra tusen.

Denna lättsinniga inställning till miljonerna ska inte ses som ett tecken på slarv eller okunskap. Det handlar om procent, faktum är att en miljon på jobbet är proportionellt lika liten som en hundring i min plånbok. På jobbet är det ju heller inte riktiga pengar jag håller på med. Min uppgift är inte att använda pengar, utan att försöka beskriva var pengarna för tillfället befinner sig i vinstmakeriet. Då spelar det mindre roll om miljonen representerar en summa på banken eller en kartong på lagret. Som vi brukar säga när vi upptäcker ett fel, det är tur att man inte är hjärnkirurg.

Något dyrt

Solen står stilla
björken speglas i lila
Molnen rasar fram
solskenet fångas i en ram
Upplevelsen är läcker
solstrålar som leker
Skuggan synes flytta
över snötäckets gnistrande yta

Tiden stannar upp
svindel vid jättarnas stup
Känslan av att sväva bort
frihet som värde är stort