Je suis Charlotta

Je ne suis pas Charlie
je ne veux pas offenser

Jag följer ändå Charlie
född i en värld av frihet
att göra vad jag kan, säga vad jag vill

uppvuxen i ett land med fred
frihet att tycka som jag gör
att lyssna på det som hörs
eller att slå bort varje tanke som stör

Jag är Charlotta, den minsta
fostrad i en familj som saknar religion
där ingen någonsin sådde skuld
men där skammen växte av sig själv
bara vetskapen att det finns de
          som föddes annanstans
          som inte heller har fått välja

Jag gör som Charlie
och jag retar kanske någon
ibland
Jag är Charlotta
och jag tackar... - vem? -
för att jag kan känna
för att jag kan höra
för att jag kan se
för att jag kan förstå
        om jag gått för långt
        om jag passerat den gräns
som kallas integritet

Je suis aussi Charlie
mais, je me demande
vad som får dig att fortsätta reta
peta syrran i sidan
tills hon skriker och slår
oprovocerat... hårt

Ärende

Ditt ärende i världen
handlar det om värden
det har aldrig varit klart
Du vet inte vart
tankarna om rätt och mening
för dig utan tydlig ledning
Ditt ärende på jorden
handlar det om orden
att förklara vad du gör
Du vet att du bör
ta vara på det liv du fått
men varför har du ännu ej förstått

Vem är mest

Vem är ensammast
Du
med besök av hemvård flera gånger varje dag
med döttrar som dagligen ringer på telefon
med grannar som hälsar på nån gång då och då
eller jag som sitter här med alla mina frågor

Vem mår sämst
Du
med alla sjukdomar som inte går att bota
med långsamt sviktande mental förmåga
med liemannens skugga alltid i din närhet
eller jag som går omkring med denna oro i min själ

Vem är äldst
Du
som inte bryr dig om någonting alls
som breder smör på bananskivor
som aldrig bjuder om du får en gäst
eller jag som räknar gråa hår när orken tryter

Att ignorera

"Jag gör det bara för min egen skull", säger många och menar antagligen att de inte är ute efter att skaffa en ny partner. Det är ologiskt att påstå att en halvtimmes makeup framför spegeln varje morgon, följt av en kvarts rengöring av ansikte och hals varje kväll skulle vara enbart för egen njutning och välbefinnande. Det håller inte att påstå att klädbudgeten på tvåtusen kronor i månaden inte har påverkats av andras åsikter. Tatueringen på ländryggen kan omöjligt vara oberoende av tidstrender och yttre påverkan.

Självklart gör vi det för andra. Vi är sociala varelser som är beroende av vad andra tycker och tänker för att må bra. Det går inte att strunta i omgivningen. Däremot borde vi bli mer medvetna om vad det är som påverkar oss och därmed kunna lära oss varför vi beter oss på samma sätt som de flesta andra, trots att vi inbillar oss att vi är unika.

Att verkligen göra något för sin egen skull är att helt bortse från vad andra tycker och förväntar sig. Hur många kan, med handen på hjärtat, ärligt påstå att så är fallet?

En tupplur på soffan, trots att barnen är hungriga, skulle kanske kunna klassas som något du gör för din egen skull. Att välja att sova trots att andra behöver dig. Om det nu inte är så att du känner att du måste sova för att sedan klara av att ta hand om familjen, för i så fall är det ju ändå med de andra i tankarna som du väljer att tillfredsställa dina egna behov först.

Vill du ignorera omgivningen och bara göra saker för din egen skull, måste du isolera dig. Leva ensam och utan nya intryck så länge att det bara är dina egna behov och önskningar som styr vad du gör och hur du väljer att se ut.

Att städsla någon

Att städsla någon, låter som att göra någon illa men betyder faktiskt anställa eller anlita någon. Jag skulle alltså kunna säga att jag nyligen har blivit städslad om någon frågar vad som hänt på sistone. Kan inte låta bli att le när jag ser framför mig, det förvånade ansiktsuttrycket som frågeställaren förmodligen skulle uppvisa då. Kanske är första tanken att polisen har tagit mig och jag ska tillbringa en månad på öppen anstalt. Det skulle vi kunna skratta åt. Eller går tankarna mot att jag kanske fått någon kraftfull behandling mot en ovanlig sjukdom. Inte så roligt. Värre vore det om det skulle väcka associationer till någon ful och brutal sexlek. Det skulle inte bara vara  tråkigt utan också pinsamt.

Ett omodernt ord kommer inte igen i språket som gamla namn vilka gärna återkommer efter en generation eller två, om vi inte bestämmer oss för att ta dem i bruk igen. Men det gör vi nog inte för vi litar inte på betydelsen och då vågar vi inte använda orden.

Att vara snäll

Snällhet sipprar fram och sätter sig som klister runt personligheten. Det är en konst att kunna säga ifrån, att våga vara irriterad i stället för att fastna i artiga ursäkter och självpåtagen skuld, som alltid ångras.

Professor Einhorn säger att man ska vara snäll. Det vinner man på i längden, i ett kosmiskt perspektiv. Goda handlingar belönas kanske inte i anslutning till den snälla aktionen, men som fjärilen i regnskogen kan påverka vinterstormarna runt polcirkeln, kommer vänligheten alltid att göra ett intryck. Hoppas stormen gör nytta, vad är det annars för mening.

Ett straff

Tre nätter i halvdvala
så trött att det inte går att somna
varje gång ögonlocken faller
öppnas det stora omättliga djupet
där ingenting någonsin vilar

Det är straffet
för att vägra fortsätta
för att göra något själv
Det är straffet
för att våga
ifrågasätta ödet

Motsättningar

Kalle ville ha lika lön för lika arbete. Han stred och argumenterade för likalöneprincipen som många av hans äldre kollegor gjort före honom. När avtalet till slut var i hamn och timlönen satt började en ny strid.

Den striden utkämpades inte mellan samhällets olika klasser. Nu stod han i stället öga mot öga med Eva-Britt och kunde inte för sitt liv få henne att förstå att lika lön för lika arbete ju innebar att man också skulle arbeta lika mycket. Hennes uppfattning var att alla anställda skulle få lika mycket lön för varje timma de var instämplade.

Finfördela

Vart har vackerheten tagit vägen? Skrangliga modelldockor med trasiga kläder rör sig som zombies med sina stelnade runda ansikten accentuerade av plockade ögonbryn. Kantiga höftben som misslyckas att hålla linningen uppe, ger den löjliga bredbenta tonårsmachon en karaktäristisk silhuett. Övermogna ungdomar där hullet väller ut mellan påträngda jeans och korta tröjor, vaggar fram mellan korvkiosk och godishyllan på Ica. Där finns ingen finhet att finna. Var hittas den enkla, rena, snygga, välvårdade och friskt strålande ungdomliga skönheten?

Fulheten har tagit över, spridit ut sig och täcker en hel generation. Det behöver fördelas ut lite fin, gammalmodig elegans över dagens mode och utseendeideal. Strama, platta ansikten behöver lösgöras, livsglädjen som finns innanför plastiga leenden måste släppas fram. Kraven att följa modets avpersonifierande lagar måste tas bort. Reglerna som sätter gränser, lyfter några få men snärjer de flesta skulle dras fram i ljuset, dissikeras i minsta detalj, krossas till oigenkännlighet.

Något som försvinner

"Det här företaget är uppbyggt av sunt bondförnuft. Vi har fattat beslut utifrån den dagliga verksamheten. Det är inte en styrelse med trendiga kapitaloptimeringsformler som har format företaget utan engagerade ägare som varit på plats varenda dag och som ser vad som händer på plats.

Kan du inte se vad det är som driver personalen? Förstår du inte att det är enkelheten som är vinstformeln? Du borde kunna hitta svaret bland alla rapporter, siffror och analyser du har begärt in.

Om du klev ner från din höga, akademiska trebenta pall, kastade ifrån dig dina balanserade scorekort och skrynklade ihop arken med antecknade lageroptimeringsformler och använde dem för att torka bort ditt dreglande avkastningsbegär, så skulle du som är så intelligent och beläst nog kunna skönja den verkliga orsaken till att bolaget genererar vinst år efter år.

Tro det eller ej, bondförnuft existerar fortfarande, även om det blir allt med sällsynt. Förnuft har aldrig någonsin kunnat läras ut på högskolor och universitet och tyvärr har den akademiska världen inte heller haft förmåga att förvalta det förnuft som sökt sig dit genom årens lopp. I stället har det skapats sådana som du, förlästa, penninglystna och egoistiska kapitalförvaltare som innerst inne faktiskt tror att man kan leva av pengar som sådana.

Försvinn är du snäll, knapra på dina slantar om du tror att det gör dig mätt. Låt oss fortsätta jobba med fötterna på jorden och matjord i fickorna. Vi är inte missunsamma, får vi bara slippa dina teorier och rationaliseringsprinciper så ska du se att vi fyller ditt bankkonto nästa år också."

Att fråga

Det stora
outforskade, osynliga inre
som styr livet
mot okänd,
förväntad eller antaget medveten
destination

Där svaren
stilla vaggar
som segelbåtar
vid kaj
förtöjda med vedertagna knopar
rytmiskt

Lös upp
en slumpmässigt utvald knop

Låt fendern
ta upp stötarna när vinden vänder

Lägg till
vid en okänd brygga

Där gåtorna
ännu olösta, kittlar fantasin
som finns därinne
i det stora
svävande lockar den medvetne
att tänka

Att behöva skriva

Gammal sorg eller saknad är som dammpartiklar i själen, där ligger den som ett tunt lager över alla ytor. Petar du i den så ser du spåren efter fingertoppen, rör du dig hastigt över den så yr dammet upp.

Ibland kan en känsla eller händelse svepa in i själen som en vind. Beroende på rikting och styrka kan den ställa till med stor oreda och skymma sikten för allt annat. Du famlar i ett grått rum utan konturer, det svider i ögonen och munnen blir alldeles torr och oförmögen att tala. För att få ordning på livet igen behöver det städas. Att städa upp i gammal sorg handlar om att bearbeta, gå igenom ännu en gång, rensa bort det ovidkommande och ställa saknaden i relation till det som finns här och nu. Efter en stund lägger sig sorgen till rätta igen.

När jag skrev om att födas, rörde det upp mycket av min gamla sorg. Orden kom så lätt, vilket egentligen inte är konstigt eftersom jag har tänkt och funderat i många år, inte så mycket på själva födelsen men på vilken roll den har spelat i mitt liv. Orden är en så mäktig dammvippa som kan få ett dammlager att virvla upp, men orden kan också användas för att städa rent efter att känslorna hamnat i oordning. Det är det jag behöver göra idag.

Mina ord idag kanske inte bara ger mig den bearbetning av känslorna jag behöver, utan också ett svar till dem som har läst och undrat vad som låg bakom formuleringarna.


Jag föddes till döden
till min mammas sorg

Som mamma till det barn som dog i min mage vill jag gärna ge mitt barn en röst. Jag vill veta vad han skulle ha tänkt och tyckt om han hade fått vara med oss i livet. Det är en livslång sorg att inte få se sitt barn växa upp.

En av de första reflektioner jag gjorde när jag fick veta att mitt barn inte längre levde var att jag aldrig skulle få lära känna det. Mitt barn skulle aldrig få se dagens ljus och aldrig ligga i min famn. Så fel jag tänkte! Vi kände ju varandra sedan länge, i över ett halvt år hade hade jag känt hans mjuka rörelser och vänliga puffar. Dygnet runt hade vi tillsammans upplevt såväl sommar som höst och vinter och de drömmar om framtiden jag närde omslöt naturligtvis mitt barn och var en del av den näring han behövde för att växa.

Jag sjöng för mitt barn varje dag. Jag överförde känslan i min lyckliga tillvaro med rösten, med mitt blod, med min längtan. Min lyckliga stjärna hade lett mig mot en tillvaro som gav mig hopp om framtiden.


Jag föddes till livet
men inte som du ser det

Mitt barn hade redan dött när det föddes. Jag var fömodligen i chocktillstånd, för jag varken grät eller skrek. Allra helst hade jag velat att de skulle söva ner mig, plocka ut barnet, kasta bort det och låta mig gå vidare i livet. Vare sig motivet var medicinskt eller psykologiskt kunde jag inte påverka beslutet och förlossningen var okomplicerad om än långvarig.

En varm och mjuk bebis med slutna ögon lades på min mage efter födseln. Det var våran son som kommit till världen. Den mörka, grymma, eländiga, orättvisa världen.

Redan då började frågorna om vad som var meningen. Vad hade hänt? Hur hade det gått till? Och varför, varför, varför?

Hur kan man längta efter något man aldrig haft? Mitt liv var kvar som förut: samma man, samma hus, samma djur, samma vänner, samma jobb, samma trädgård, samma böcker i bokhyllan. Allt var sig likt på ytan men det var inte samma liv. I fortsättningen skulle varje dag levas med minnet av min pojke.


Jag föddes till mening
i min mammas liv

Hela min världsbild hade slagits i spillror. Jag fick långsamt försöka pussla ihop en meningsfull tillvaro igen. Det som hade hänt behövde få en plats i ett sammanhang som betydde något.

Länge, länge levde jag i föreställningen att allt hade varit mycket bättre om det inte hade hänt. Nu hade det hänt och det hade drabbat mig. Jag lärde mig acceptera detta och utvecklade min förmåga att känna tacksamhet över det jag har.

Minnet av min son är en del av livet. Jag har till slut även kommit att känna tacksamhet för detta. Utan att grämas över sorgens börda kan jag inse att jag inte hade varit den jag är idag om inte båda mina barn hade funnits i mitt liv, i mina tankar.

I backspegeln kan jag faktiskt se en mening i det fullständigt meningslösa.

Solen

Många skulle säkert kalla henne rädd. Oförmögen att lämna förhållandet med risk att bli ensam, känna sig övergiven och orolig för den då påtagliga verkligheten att själv behöva ta ansvar för sitt eget liv.

Det stod i nästan varenda relationsspalt, rädslan för att bryta upp var en generaliserande förklaring till alla problem och dåliga äktenskap. Men själv kände hon sig inte rädd. Det var inte hon som vek undan med blicken när en argumentation höll på att glida över i gräl. Det var inte hon som tvekade att ställa frågor och göra påståenden. I alla år hade hon varit övertygad om att hon var den starkare och säkrare. Hon visste att det var hennes initiativ som drev deras liv framåt.

Någon gång hade en tvivlande tanke dykit upp som ett litet vitt moln på hennes annars enfärgade sommarhimmel. Ett tanke med diffusa kanter i början men efterhand hade konturerna inte bara blivit klarare, de hade också blivit mörkare. Funderingarna kunde hålla henne vaken långt in på nätterna. Kanske hade de rätt, kunde det vara hon som var rädd. Hon vände och vred på händelser och samtal som ägt rum under dagarna och kunde kanske medge att hennes handlande kunde tolkas som rädsla.

Hon medgav för sig själv att det kunde vara en form av rädsla som drev henne att vara den starka i förhållandet. Ändå ville hon inte ge efter och kalla sig själv rädd. Hon ville absolut inte ge några relationsexperter erkännande för det som hon i alla år hade avfärdat som smått tramsigt. Att gå skilda vägar kunde knappast vara lösningen i ett äktenskap, bara för att någon skulle bevisa att rädslan skulle övervinnas.

Rädsleproblematiken och separationslösningen missade att ta hänsyn till det faktum att man faktiskt kunde trivas med vardagen även om det fanns orosmoln. Den bortsåg från de dagar när solen lyste över förhållandet. Själv var hon mycket medveten om vem som var solen i hennes liv, vem det var som kunde få dagen att stråla och kvällarna att bli magiska, den som kunde alstra och skänka värme. I hennes liv fanns en sol och hon visste att den fanns där även om den inte lyste varje dag.

Bokslut

För att kunna göra ett riktigt bokslut bör man arbeta aktivt under hela räkenskapsperioden och hela tiden vara medveten om att varje händelse påverkar det slutliga resultatet.

Visst går det att samla ihop sina kvitton när dagen är kommen och göra en sammanställning av vad som hänt, få en tabell som visar status, svart eller rött. Ett bättre sätt är att varje dag redovisa sina transaktioner, notera vilka konton som ska belastas och regelbundet läsa av ställningen. Det ger en bild av verkligheten och visar samtidigt åt vilket håll det rör sig, uppåt eller neråt. Genom att vara medveten och göra de vardagliga händelserna till kunskap ges möjligheten att agera när det behövs en förändring.

Håll koll på balansen! I balansräkningen kan framtiden spås. Med väl dokumenterade balansposter glöms inga fordringar bort, inga skulder förblir oreglerade med dyra efterräkningar som följd.

En del av bokslutet innebär att läsa av resultatet av vad som har hänt under en period. Det kan visa vinst eller förlust. Oavsett om det varit en bra eller dålig period är den stora vinsten med bokslutsdagen att den visar aktuell ställning, med möjlighet att dra slutsatser utifrån välgrundad information. Ett bra bokslut är ett avstamp inför framtiden, ett balanserat trampolinhopp där både längd och riktning kan kontrolleras. Utan bokslut traskar vardagen bara vidare.

Att tolerera

Lägger band på känslorna
breda, tunga, vävda juteband
täcker de framväxande, skälvande,
vibrerande tankarna

Biter ihop
håller fast kommentarer
orden stramar som sura citronskivor
innanför kinderna

Låter udda vara jämnt
för den här gångens skull
Den här gången också
Varenda gång
Jämt

När sedan tiden tagit udden av ilskan
och du har tolererat tillräckligt
När erfarenheten givit insikt
har obehaget av att tolerera
kanske obermärkt övergått i tolerans

Att tygla humöret

Ett ont öga, bakåtstrukan öron och en huvudrörelse som om hon var en orm, inte en häst. "God middag på dig också, gumman", sade jag och lyfte handen mot hennes panna. Lät fingrarna föra undan pannluggen och smekte henne sedan med handflatan över den vita stjärnan och ut över den mjuka huden ovanför ögonen. Strök över ganaschen och flyttade sedan upp handen mot öronen och kliade lite försiktigt bakom dem och i nacken. Då hade hästen redan slutit ögonlocken till hälften och stod bara och njöt.

Humöret svängde tillbaka till bitskhet när jag borstade bort lera under magen, för att lika snabbt bli änglalikt avslappnat när borsten strök över länden och ner över bakbenen.

Men värre än att känna en hård borste mot sin kittliga buk är att få sadeln fastspänd under magen. Hästar har utvecklat en metod att suga in hundra liter luft i lungorna och sedan hålla kvar den trots att de fortsätter att andas. Sadelgjorden går inte runt, förrän man lossat några hål på andra sidan så att man får en centimeter till godo. Under tiden jag trixar och kämpar med att få läderremmarna genom spännena, klapprar hästtänder i luften. Utfall och onda blickar försöker förmå mig att låta bli. Kanske har det lyckats med någon, någon gång, eftersom hon envisas att bita och hugga i luften. Men den här gången får hon mig varken rädd eller ur humör. Jag har lärt mig att det bara är ett spel och att bli arg på hästen skulle bara göra proceduren svårare.

Ett par minuter efter att sadelngjorden är spänd pyser luften ut. En promenad ut till ridbanan och sadeln måste spännas ordentligt för att inte åka runt när man ska sitta upp. Väl uppe i sadeln gäller det att hålla ett stadigt tag i tyglarna. En häst som visar glädje kan vara svårare att tygla än den som är sur och grinig.

Önskar att det hade gällt även för människor runt omkring mig.

Att sakna bekräftelse

Ingen telefonsignal, ingen som knackar på ytterdörren. Just idag skulle det varit roligt om någon hade gett ett litet livstecken ifrån sig. Visst borde man ha ringt själv och frågat hur de mår, visst borde man slängt iväg ett sms emellanåt och berättat vad som pågår. Men det kommer så mycket emellan, jobba, träna, skjutsa, laga mat, diska, dammsuga, tvätta.

Blir det sedan en timme över, då är det så skönt att bara lägga sig i soffan och slå upp en bok och bara släppa den här världen. En timme i soffan som - erkännes - faktiskt kan bli både tre och fyra. För att inte tala om tiden framför datorn, som dränker alla dåliga sociala samveten när tiden rinner iväg.

Inga telefonsamtal, bara ett grattiskort på posten igår. Den sedan många år envisa strategin att försöka smita undan födelsedagsfirande tycks ha lyckats, lite bättre än väntat till och med.

Det bästa som hänt de senaste 100 dagarna

Hundra dagar in på det nya året har många bra saker hänt. Nya prylar och kläder har handlats, det känns bra att kunna shoppa utan att behöva fundera på om pengarna ska räcka till. Nya kollegor har gjort att jobbet nu känns riktigt inspererande och det är med en glädje i stället för pliktkänsla jag stämplar in på morgnarna nu. Nöjd på jobbet gör avslappnad fritid och vintern som varit så fin och vacker har gett många höjdpunkter men något av det bästa måste ändå vara när snön smälte och vårblommorna stod där i knopp, redo att slå ut.

Känslorna som strömmar genom kroppen när blommorna öppnar sig är lika milda och sköna som när ditt barns leende riktas mot dig. De varma strålarna från solen tävlar med den varma ömhet som spirar när familjen sitter tillsammans och träffar gemenskapens kärna. Det bästa är att vi är tillsammans.

Det bästa som hänt de senaste hundra dagarna händer nu. Efter alla år har livet blivit så enkelt att det är i stunden livet är som bäst. Även i konflikter med familjen, i problem med jobbet eller när saker går sönder och inte fungerar som de ska är det inte svårt att stanna upp och tänka att det är så här det är.

Jag vill ha ett liv som går på räls. Min högsta önskan är att få gå en jämn och slät väg utan motgångar, men faktum är accepterat och då är det inte längre så svårt att ta sig genom en kämpig dag. I morgon skiner solen igen.

Att skapa med händerna

Söndriga naglar och såriga knogar, rispor på armarna och kanske valkar i handflatorna, det får den som skapar med händerna. Sköra naglar bryts, spröda naglar spricker och går av när fingertopparna ivrigt letar efter ett handgrepp. Skinnet på knogarna såras om trånga skrymslen måste undersökas. Smärtan känns inte direkt, av någon underlig anledning. Det är först när jobbet är avslutat som såren och de fläkta naglarna upptäcks. Och när man väl blivit medveten om skråmor och småsår då svider det som om blicken var citronsaft som trängde in under skinnet.

Medan läkningen pågår får skaparkraften ligga på hyllan. Blicken söker efter sårskorpan och fingertopparna vandrar ofta över andra handens brustna och ojämna nagelkanter och tanken fokuserar på händernas fysik i stället för att minnas det arbete som gjorts. En morgon när fingertopparnas omedvetna besiktning inte finner de väntade skavankerna är såren plötsligt bortglömda, raderade ur minnet och kommer inte fram förrän tanken tar en lov över problemet med de aldrig färdiggjorda jobben. Varför inte göra klart en sak när man väl har börjat?

Att vara förmögen

Den förlamade är oförmögen att röra sig
men du har möjligheten att ge en hjälpande hand

Den döve är oförmögen att höra en sång
men du har förmågan att kunna skilja tonerna åt

Den blinde är oförmögen att se dina ögons mening
men du har förmånen att uppleva världens färger

Den stumme är oförmögen att tala
men saknar inte förmågan att kommunicera

Den fattige är oförmögen att köpa saker och ting
men kan ändå vara rik på upplevelser och känslor

Den rike kan vara förmögen på pengar
men blir inte lycklig förrän han förmår hitta sin sinnesro