21 januari, 2010

Andnöd

Fredag:
- Det är lite lite fostervatten. Du får nog inte gå längre än en vecka till.

Lördag:
- Doktorn tittade på CTG-kurvan och det såg så bra ut, så hon behöver inte undersöka dig idag. Du behöver inte komma in i morgon heller, du hade ju återbesökstid på måndag morgon.

Söndag:
- Konstigt, varje gång jag känner en rörelse så kommer det en sammandragning. Undrar om det är värkarbetet som har börjat?

Måndag:
- Tyvärr. Det går inte att upptäcka några hjärtljud.

Tisdag:
- Han ser ut som om han sover.

Onsdag:
- Det gör så ont att bara andas. Vad ska jag ta mig till?


(Idag är det exakt 18 år sedan min pojke föddes. Att tänka tillbaka på dödelsedagen är fortfarande smärtsamt.)

2 kommentarer:

  1. O. Det går inte att säga någonting.

    SvaraRadera
  2. Så starkt! Så starkt skrivet!
    Det finns inga ord, Charlotta.....ingen tröst, ingenting.
    En varm, varm kram kommer från mig. Jag delar din sorg.
    /Lotta

    SvaraRadera