14 januari, 2010

Att grubbla

Nu är den tiden på året
mellan bf och dödelsedagen
nätterna hotar med mörker och minnen
Kvällarna vakas med intryck från nutid
där andra kvinnors magar växer
precis som de gjorde då

Det är den tiden på året
då tankarna vänder tillbaka
när känslorna väcks av det minsta
och ännu mer av det stora
Spjärnar emot när det lutar
mörker som väntar i djupet

Minnena värmer i regnbågens färger
solens strålar genom intellektets prisma
känslorna kyler, fryser och spränger
triggas av dagliga möten
Varför är inte längre en fråga
ändå saknas en oändlig rad av svar

1 kommentar:

  1. Så duktig du är med orden. De berör och jag har inga svårigheter att se sorgen och grubblandet som kommer med den.

    SvaraRadera