Tusen spikar har långsamt slagits fast
Smärtan har klingat av till en svagt molande oro
Tonvis med nålar håller styckena på plats
Vindens kraft får inte längre något grepp
om dina tankar
Långa rep har tvinnats och spänts upp
Trösten finns där att hålla i hand
om den behövs
men dagen gryr i den nya tiden
minnets spegling krymper
handens kramp försvinner
skuggornas konturer löses upp, bilderna förvandlas
kramp blir till kamp
oro lugnar sig till ro
rädsla byts till käresta
ovissheten stillar sig
klagolåten hörs nu rätt belåten
Tiden läker alla sår...är min spontana tanke när jag läser. Det är trösterikt i så fall.
SvaraRadera