Slå en signal. Gå hem till. Vi möttes ju häromdan, det borde inte ta emot. Det borde inte komma fyllda tvättkorgar och ostruken tvätt emellan. Diskmaskinen kan väl stå ourplockad en stund till. Varför fångar teven mitt intresse just idag?
Ring upp. Ring på dörren. Ett par dagar efteråt är en passande tidsrymd. Nu är det läge att ta upp tråden, att återknyta till mötet på stan. Tillfället kommer aldrig igen, att vänta längre gör det bara svårare. Det borde vara lätt.
Men det är svårt. Första frasen går att tänka ut men svaret går aldrig veta. Fortsättningen går inte att repetera. Oron för att inte hitta ord. Rädslan skuggar mig när jag inte vet om det går bra, om vi hittar varann igen. Mina fingrar snubblar generat på tangenterna när jag söker ditt namn på Facebook i stället.
Fin text med fina beskrivningar. Gillar! :)
SvaraRaderahinner inte kommentera idag men vill ge dig tips på att byta webläsare till googlechrome t.ex så kanske du får det att fungera...så gjorde jag när mitt strulade
SvaraRaderamm, det blir inget bra ändå om man försöker ha färdiga svar.
SvaraRaderaHon tänker: Först säger jag hej, så säger han hej tillbaka. Hur är läget säger jag, det är lagom nonchalant, vill inte verka för på. Bra, själv? Jodåa bara fint. Sedan frågar jag om vi ska ses i kväll, ta en fika eller nåt. Han tackar ja och så lägger vi på. +ringer+
Hon: Hej.
Han: Hej?
Hon: Hur är läget?
Han: Det är bra, men vem är det?
Hon: Det är bara fint. Eller jag menar, alltså, Amanda.
Han: Jahaaaa. Hej!
Hon: Ja... nej jag måste nog gå nu. Mat. Vi kanske ses nån gång.
Han: Jo, men... +hon slänger på luren i panik+
<3
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaDu beskriver känslan väl. Det är inte lätt att återuppta kontakter -
SvaraRaderaPå tal om din kommentar på min lilla text:Intressant att du associerar till övernaturliga ting. Ser nu att det går att tolka så. Själv tänkte jag på abstrakt bildkonst när jag skrev....
Fingrar som generat snubblar på tangenterna. Bra.
SvaraRadera