genom det spröda, ogenomskinliga skal
som strävsamt byggts upp under år efter år efter år
I kontakten med luft flammar lågorna upp
hindrar de tveksamma händer
som ändå vill hålla ihop detta livslånga sår
Stickande dimma och rök
Svidande skråmor och sår
Smärtsam kunskap och ärr
Levande ångest som bär
minnenas glöd i sin famn
Ett möte
En dikt
Ett ord
En rent klingande ton
Vad helst kan inte väcka en tanke
sätta en känslosträng i svängning
lösa upp gårdagens omslutande skuggor
få minnesbilderna att framträda i rädslans strålkastarljus
Smärtsamt stark text.
SvaraRaderaJättefint skrivet!
"rädslans strålkastarljus" Vilken stark bild!
SvaraRaderaTack för din kommentar! Vilken fin dikt. Bra!
SvaraRaderaVackert formade smärtsamma minnen.
SvaraRaderaJag är så imponerad att jag saknar ord. Ta det som beröm.
SvaraRadera