Att skratta

Han sitter med ångesten fången innanför huden. Försöker trycka den tillbaka, hålla den nere, svälta den genom att missunna alla känslor någon plats. Ingen rädsla att lägga till den som finns. Ingen ilska som kan omvandlas till något förfärligt. Ingen vilja, ingen lust.

Pressar handflatorna hårt mot bröstet. Pressar så hårt utan att kunna hålla tillbaka alla krav som vill upp till medvetandet. Jäsande krav, andras förväntningar, meningar och fraser som outtalade följer med blodomloppet, söker sig runt, letar efter en öppning som ger dem möjlighet att expandera, växa ut i sin fulla styrka.

Vill inte höra. Vill inte känna. Söker efter distraktioner med medvetna tankar. Han minns teorierna och vet att trollen ska fram i ljuset. Titta på dem. Skratta åt dem. Minns skammen, den dubbla. Först den heta känslan när fasorna brister och ingen förstår. Sedan den dova när skratten har klingat ut. Vad skrattade de egentligen åt? Vem?

En speciell plats

De tunga grenarna böjer sig, strävar ner mot marken men når inte riktigt ner till rötternas rike. Trots sin höga ålder är granen ännu tät och de nedersta grenarna har tappat sina fästen mot stammen. Intill stammen har det bildats en liten grotta som bjuder till besök, det är bara att böja ner axlarna och huvudet lite grand och smita in.

Stammen har fortfarande kvar några torra, vassa kvistar som sticker ut, men med lite försiktighet går det att lirka sig in och luta ryggen mot barkens välvda panel. Sittande i den mörkgröna hyddan är utsikten mot landskapet utanför oväntat tydlig. Öppningen i grenverket är ett fönster som ramar in bygdens facetterade åkermark. Beroende på årstid målas fälten i olika färger.

Vårens skira grönska ackompanjeras av fåglarnas nyfunna lust att sjunga. På sommaren flätas landskapet i ett grönt och gult rutmönster som väcker målarlusten hos vem som än sitter under barrtaket och betraktar vyn utanför. I hösttider fyllda med regn och dimma ger det ålderstigna trädet även skydd mot vädrets bittra kyla. Barren värmer tills dimman lättar och de mörkbruna plogfårorna åter kan skönjas ute på slätten.

Den sista höstmorgonen med hög, klar och frisk luft som doftar av skogens mossor och svampar bjuder ett skimrande, diamantbestrött frostlandskap. Med frusna fönsterkarmar omfamnar grottöppningen de glittrande solstrålarna när de söker sig upp över horisonten. Det är kyligt att sitta och se soluppgångens vackra skådespel men upplevelsen värmer och minnet varar genom hela vintern.

En anledning

Det finns så mycket jag gillar hos dig

Din självständighet
Din generositet
Din humor
Din jordnära personlighet
Din handlingskraft
Din självklara existens


Det finns så mycket som får mig att må bra

Din blick som håller fast i min
Din famn som gör mig trygg
Din närvaro som omsluter mig
Din kraft som ger mig livslust
Din glädje som når mitt inre


Men det finns bara en anledning att älska dig

            för att Du är Du

                   - - -

Ett tal

Fem små
fem gravar
fem dagar sedan nu

Kan räkna mina vänner
på ena handens fingrar
torkar tårar med den andra

Fem små
fem husdjur
fem månader har gått

Kan känna pälsens silke
i handens gömda minne
stryker sakta genom luften

Fem små
fem individer
fem år av saknad nu

Kan längta så förtvivlat
när alla rummen saknar
en liten del utav ett liv

Fem rum
fem suckar
fem timmar varje kväll

Fem gånger fem
år av troget sällskap
av tillit och av skratt

Fem små
fem sinnen
fem minnen som vakar varje natt

Något som glöder

Strax innan mörkret lägger sitt täcke
glimmar det röda
lövverket
i de sista
gyllene
trådarna av ljus

Den sista minuten
av kvällens tid
glöder trädens
frukter
av sötma
när sommaren
sakta dör bort

Något som försvinner

"Det här företaget är uppbyggt av sunt bondförnuft. Vi har fattat beslut utifrån den dagliga verksamheten. Det är inte en styrelse med trendiga kapitaloptimeringsformler som har format företaget utan engagerade ägare som varit på plats varenda dag och som ser vad som händer på plats.

Kan du inte se vad det är som driver personalen? Förstår du inte att det är enkelheten som är vinstformeln? Du borde kunna hitta svaret bland alla rapporter, siffror och analyser du har begärt in.

Om du klev ner från din höga, akademiska trebenta pall, kastade ifrån dig dina balanserade scorekort och skrynklade ihop arken med antecknade lageroptimeringsformler och använde dem för att torka bort ditt dreglande avkastningsbegär, så skulle du som är så intelligent och beläst nog kunna skönja den verkliga orsaken till att bolaget genererar vinst år efter år.

Tro det eller ej, bondförnuft existerar fortfarande, även om det blir allt med sällsynt. Förnuft har aldrig någonsin kunnat läras ut på högskolor och universitet och tyvärr har den akademiska världen inte heller haft förmåga att förvalta det förnuft som sökt sig dit genom årens lopp. I stället har det skapats sådana som du, förlästa, penninglystna och egoistiska kapitalförvaltare som innerst inne faktiskt tror att man kan leva av pengar som sådana.

Försvinn är du snäll, knapra på dina slantar om du tror att det gör dig mätt. Låt oss fortsätta jobba med fötterna på jorden och matjord i fickorna. Vi är inte missunsamma, får vi bara slippa dina teorier och rationaliseringsprinciper så ska du se att vi fyller ditt bankkonto nästa år också."

Ett undantag

Löftet ekar med en ihålig ljudförnimmelse i bakhuvudet. Inte uttalade ord, men känslan av att veta något som ingen annan anar, ett eko som långsamt tonar neråt, utåt mot skuldrorna och axlarna. Löftet som skälver, sovande i samma bo som migränen brukar vila i.

Chokladbiten ligger där, liten, mörk, lockande.

Värken och löftet i samma rede. Kunskapen tassar på tå. Vetskapen om vad frestelsen kommer att åstadkomma försöker passera, men väljer blygt att stanna i bakgrunden när längtan frimodigt  länger stegen, tar löftet i handen och leder det ut mot livet. Bländad av ljuset. Förvirrad av intryck, oroande många känslor som irrar runt. Ett löfte utan styrka att stå emot omvärldens alla påträngande ord. Ett löfte utan verkan när längtan tar initiativet och riktning. Ett löfte vars eko långsamt ebbar ut.

En enda liten, mörk chokladbit kan väl inte vara någon fara.