En speciell plats

De tunga grenarna böjer sig, strävar ner mot marken men når inte riktigt ner till rötternas rike. Trots sin höga ålder är granen ännu tät och de nedersta grenarna har tappat sina fästen mot stammen. Intill stammen har det bildats en liten grotta som bjuder till besök, det är bara att böja ner axlarna och huvudet lite grand och smita in.

Stammen har fortfarande kvar några torra, vassa kvistar som sticker ut, men med lite försiktighet går det att lirka sig in och luta ryggen mot barkens välvda panel. Sittande i den mörkgröna hyddan är utsikten mot landskapet utanför oväntat tydlig. Öppningen i grenverket är ett fönster som ramar in bygdens facetterade åkermark. Beroende på årstid målas fälten i olika färger.

Vårens skira grönska ackompanjeras av fåglarnas nyfunna lust att sjunga. På sommaren flätas landskapet i ett grönt och gult rutmönster som väcker målarlusten hos vem som än sitter under barrtaket och betraktar vyn utanför. I hösttider fyllda med regn och dimma ger det ålderstigna trädet även skydd mot vädrets bittra kyla. Barren värmer tills dimman lättar och de mörkbruna plogfårorna åter kan skönjas ute på slätten.

Den sista höstmorgonen med hög, klar och frisk luft som doftar av skogens mossor och svampar bjuder ett skimrande, diamantbestrött frostlandskap. Med frusna fönsterkarmar omfamnar grottöppningen de glittrande solstrålarna när de söker sig upp över horisonten. Det är kyligt att sitta och se soluppgångens vackra skådespel men upplevelsen värmer och minnet varar genom hela vintern.