Alla år

Tänk så många år
och ingen som förstår
behovet av att minnas
viljan att få känna
önskan att få släppa allt

och springa över krossat glas
och känna alla vassa flisor
som fastnar under fötterna
som vandrar in i huden, genom blodet, ut i kroppen
med en egg som skär igenom allt förnuft

Tänk vad tiden går
och ingen som förstår
känslan av att falla
lusten till att svära
önskan att få slippa allt

Je suis Charlotta

Je ne suis pas Charlie
je ne veux pas offenser

Jag följer ändå Charlie
född i en värld av frihet
att göra vad jag kan, säga vad jag vill

uppvuxen i ett land med fred
frihet att tycka som jag gör
att lyssna på det som hörs
eller att slå bort varje tanke som stör

Jag är Charlotta, den minsta
fostrad i en familj som saknar religion
där ingen någonsin sådde skuld
men där skammen växte av sig själv
bara vetskapen att det finns de
          som föddes annanstans
          som inte heller har fått välja

Jag gör som Charlie
och jag retar kanske någon
ibland
Jag är Charlotta
och jag tackar... - vem? -
för att jag kan känna
för att jag kan höra
för att jag kan se
för att jag kan förstå
        om jag gått för långt
        om jag passerat den gräns
som kallas integritet

Je suis aussi Charlie
mais, je me demande
vad som får dig att fortsätta reta
peta syrran i sidan
tills hon skriker och slår
oprovocerat... hårt

Ballonger

Nära horisontens rand
ballonger som knappt går att skönja med ögat
den varma sommardagen
luften dallrar ogenomskinligt

Himlen skiljer sig
från din beröring
längtan når inte genom det pudrade ljusblå fält
där molnslöjor börjar sitt nya liv

Tanken är tom

Gråa stumma stammar
i morgondimmans mörka vithet
viskar inte
talar aldrig, mumlar kanske

Tomma svarta fält
på andra sidan diket
den nygrävda, djupa avgrunden
längs vilken alla måste färdas
för att nå fram

Varelser som lever i mörkret
korsar ibland den utstakade vägen
resan blir fylld av faror för den som låter sig röras
beröras
förföras av farten
som lämnar all mening bakom sig
rusar fram genom det öde landet
ingen tanke hinner ikapp

Lampan lyser röd
tanken är tom

Tjura

När ingen tar notis
ingen hör din röst
om ämnen som du kan

När ingen bryr sig om
är det ingen tröst
att vara den som kan

När alla felen hopas
glömda i ett brus
gömda under andras stress

Då tystnar du till slut
låter världens ljus
dö under våndans press

Sen smyger avogheten fram
viljan slutar vara följsam
vänder bittert bort ditt ansikte

Tomrum

Det ekar så ödsligt
framför mig, ingenting
Synfältet breddas, förlängs
och horisonten förflyttas

när dungens kronor inte längre
är fyllda av gyllene löv

Det ekar så kusligt
bakom mig, allting
Hörseln skärps, förfinas
när tallarnas grenar inte längre
går att nå från marken

Avbruten

Sitter tyst
igen
efter ännu en
påbörjad mening
som aldrig blev avslutad

Viskar stumt
bakom
stängda ögonlock
att aldrig mera
lyssna på en man

Frågar högt
ifall
det är någon
som kanske vill
ha en påtår igen