Tjura

När ingen tar notis
ingen hör din röst
om ämnen som du kan

När ingen bryr sig om
är det ingen tröst
att vara den som kan

När alla felen hopas
glömda i ett brus
gömda under andras stress

Då tystnar du till slut
låter världens ljus
dö under våndans press

Sen smyger avogheten fram
viljan slutar vara följsam
vänder bittert bort ditt ansikte