Gråa stumma stammar
i morgondimmans mörka vithet
viskar inte
talar aldrig, mumlar kanske
Tomma svarta fält
på andra sidan diket
den nygrävda, djupa avgrunden
längs vilken alla måste färdas
för att nå fram
Varelser som lever i mörkret
korsar ibland den utstakade vägen
resan blir fylld av faror för den som låter sig röras
beröras
förföras av farten
som lämnar all mening bakom sig
rusar fram genom det öde landet
ingen tanke hinner ikapp
Lampan lyser röd
tanken är tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar