Ibland

Ibland när jag ser dig luta dig ansträngt framåt
Ibland när jag hör dina ytliga andetag
Ibland när jag känner ditt hjärtas svaga slag
vill jag sträcka mig fram och stötta dig
vill jag säga dig alla de vänliga ord du aldrig fått
vill jag lära känna den du var

Ibland längtar jag
Ibland väntar jag
Ibland vänder jag ryggen till
vill inte tänka på hur många dagar som finns kvar
vill inte känna den eviga oron som gryr i varje dag
vill inte tro att nu finns inget kvar

Syfte

Jaså, du syftar
sade han i ett tonläge
som inte kunde tolkas annat än
jaså, du fuskar
Men tanken var aldrig
ett precisionsjobb
där vinklar skulle mätas
i grader med vinkelhake
Syftet var enbart
att enkelt märka ut
för att få jobbet gjort

Bota

Bota skrivkramp
gör man
genom att fatta pennan
och börja skriva
De första raderna
behöver inte vara bra
inte ens okej
De är bara murbräckor
för att rubba porten
som håller fantasin instängd
som stör sikten över yttrandets landskap
som avgränsar ditt språk från ditt medvetande

Bota skrivkramp
gör man
genom att släppa kraven
på ordens kvalitet
Den första meningen
är kanske riktigt dålig
inte värd ett uns
Dela upp den då i bitar
och ta varje ord
som en liten skrivpuff
som ett piller för din fantasi
som språngbräda till nästa stycke

Reta

Sitta på bryggan och meta
känna hur axlarna blir heta
minnas vad som brukar dig reta
glömma hur du brukar få streta
låta familjen efter dig leta

Försvars-värk

Noggrant uppbyggt

att förvara

att försvara

att förvisa 

Grannlaga underhåll

att bevara

att behaga

att bestrida

Dagligt slitage

att möta

att mota

att misströsta

Oundvikligt läckage

genom luckor

genom sprickor

genom fasaden

Onödig

Den ljusblå lyxkassen slog lätt mot benet under promenaden bort mot hållplatsen. I handen låg banden lent som silke mot fingrarna. Med rak rygg och självsäker hållning placerades klackarna varsamt på kullerstensbeläggningen.

Dagens inköp väckte den förväntan som låg gömd i kroppen inför kvällen, som en porlande bäck strömmade längtan upp genom handen, armen, axeln, föll sedan genom bröstkorgen ner i maggropen där den stannade och balanserade upp kroppens rörelser, stillade oron över den oförsvarligt stora utgiften likaväl som oron över att råka ta ett snedsteg.

Inför kvällen fanns bara förhoppningar, inga fler otydliga signaler, felaktiga val, inga fler misslyckanden. Just nu fanns bara en svag rodnad på halsen som skulle kunna avslöja att självsäkerheten var inköpt och förpackad i ett ljusblått omslag. Ingen skulle kunna tro att det fanns en osäkerhet i de långsamma stegen. Att snubbla här skulle innebära att dra onödiga blickar mot sig. Det var inte här, inte nu, inte i de här kläderna han skulle synas.

Föredra

Idag föredrar jag jobbet
regnet strilar och jag stirrar
på dropparna som taktfast ramlar över altantakskanten
orden rungar och åskan mullrar
avlägset som ackompanjemang till meningslösheten