Vill göra årsdagens minnen till smärta
och vältra mig i den dyiga botten
av sorgens sakta rinnande flod
men hejdar mig
av konvention
av gammal vana
av hänsyn
och av framvuxen insikt att smärtan sitter i minnet
Den hårda och kantiga sten som en gång slet sönder varje andetag
har genom åren slipats till rundade former
och likt en pärla, bäddats in i ett skimrande hölje
Len och vacker känner jag den nu
med skönhet som slår an en sorgsen ton
när tårar faller ner i livets flod
Jättefint om sorg - utom möjligen allra sista raden.
SvaraRaderaVäldigt fint.
SvaraRaderaJättefin text.
SvaraRaderaVerkligen vackert och smärtsamt.
SvaraRaderaVackert och känsligt skrivet.
SvaraRadera