Att tolerera

På gränsen
till vansinne
när häpnaden över 
tilltag
fräckhet
framfart
får ditt spröda kärl
att närapå brista

På randen
av tålamod
skyl med ett täcke
långsamt
varsamt
tålmodigt
din känsla för rätt
som kanske är fel

På vägen
till insikt
lev vid sidan av
fiende
ovän
okänd
vila i stunden
för att undvika strid

Enkelhet

Strama former
klara färger
lätt att hitta

Raka linjer
svaga svängar
lätt att följa

Klara besked
tydliga svar
lätt att förstå

Dagens bästa stund

Om jag hade skrivit dagbok skulle dagens anteckningar ha kunnat formuleras som följer.

"Stressade som en tok på jobbet. Chefen säger sig ha förståelse, men det hjälper ju inte att få alla rapporterna klara. Blev bara kvar en kvart efter arbetstid. Tur det, för då hann jag in i affären och köpa kaffebröd att bjuda på. Kollade i anteckningarna i går kväll och upptäckte att det var min tur att bjuda på fika på bokträffen.

Väl hemma bryggde jag två kannor kaffe och knökade ner termosar och vetelängden i en plastpåse. Hittade några mönstrade servetter som också åkte ner i påsen. Plastmuggar och skedar och några sockerbitar i en burk. Mjölk, hittade en festisflaska som jag kunde skölja ur för att ta med mig mjölk. Varför ska så många ha mjölk i kaffet? Det är ju godare utan! 

Snabbt, snabbt och iväg. Kom bara fem minuter för sent. Och vilket jubel! Tänk att man kan vara så efterlängtad. :) Visst fattar jag att det var fika-bjuderskan som var så efterlängtad, men det värmde i alla fall. Och efter att kaffet var urdrucket och brödet uppätet så hade till och med Vargas Llosa ändrat intryck på oss alla. Alla tyckte att deras bok var rörig, för lång, för komplicerad eller för svår ända tills vi hade hört om varandras böcker. Det fanns gemensamma drag och karaktärer i alla böcker och intresset för den bok var och en hade läst blev plötsligt större. Det är som att boken blev bättre för att man lär känna författaren.

Tänk att en bok kan bli bättre långt efter man har läst den bara genom att prata om boken och författaren. Och tänk att kaffet blir så gott i sällskap med likasinnade.

Nu är det god natt. Hoppas jag kan somna i kväll."

Motsättningar

Kalle ville ha lika lön för lika arbete. Han stred och argumenterade för likalöneprincipen som många av hans äldre kollegor gjort före honom. När avtalet till slut var i hamn och timlönen satt började en ny strid.

Den striden utkämpades inte mellan samhällets olika klasser. Nu stod han i stället öga mot öga med Eva-Britt och kunde inte för sitt liv få henne att förstå att lika lön för lika arbete ju innebar att man också skulle arbeta lika mycket. Hennes uppfattning var att alla anställda skulle få lika mycket lön för varje timma de var instämplade.

Normer

Älska fester
Gilla skvaller
Köpa kläder
Göra resor
Fixa håret
Börja banta

Jobba järnet
Laga middag
Byt gardiner
Gå på tjejträff
Läs romaner
Inred hemmet

Lev i nuet
Carpe diem
Lär dig välja
Var dig själv
Alltid redo
Stötta andra

Våga bjuda
Duka vackert
Maxa dagen
Sov på natten
Räkna dygnets
alla timmar

Finfördela

Vart har vackerheten tagit vägen? Skrangliga modelldockor med trasiga kläder rör sig som zombies med sina stelnade runda ansikten accentuerade av plockade ögonbryn. Kantiga höftben som misslyckas att hålla linningen uppe, ger den löjliga bredbenta tonårsmachon en karaktäristisk silhuett. Övermogna ungdomar där hullet väller ut mellan påträngda jeans och korta tröjor, vaggar fram mellan korvkiosk och godishyllan på Ica. Där finns ingen finhet att finna. Var hittas den enkla, rena, snygga, välvårdade och friskt strålande ungdomliga skönheten?

Fulheten har tagit över, spridit ut sig och täcker en hel generation. Det behöver fördelas ut lite fin, gammalmodig elegans över dagens mode och utseendeideal. Strama, platta ansikten behöver lösgöras, livsglädjen som finns innanför plastiga leenden måste släppas fram. Kraven att följa modets avpersonifierande lagar måste tas bort. Reglerna som sätter gränser, lyfter några få men snärjer de flesta skulle dras fram i ljuset, dissikeras i minsta detalj, krossas till oigenkännlighet.

Glädje

Stilla dagar
Himlens tunna molnskyar
speglas i dina ögon

Lugna dagar
Skogens mättade barrdoft
strömmar i dina lungor

Vackra dagar
Landets näringsrika lera
fastnar på dina händer

Stilla kvällar
Tystnaden i skuggan
som bara din vän törs lämna orörd