Något akut

Sanni lutade sig framåt över köksbordet med ett hårt grepp om bordskanten. "Jag måste ju vara där, fattar du inte det?"

"Nej, jag fattar inte hur det kan vara nödvändigt. Det måste ju finnas andra som kan ställa upp för en gångs skull?"

"Åååhhh! Du fattar ju inget!" Hon kastade sig bakåt och sköt ifrån så att stolen flyttade sig nära en halv meter från bordet. Det skrapande ljudet överröstade nästan Sannis stönande.

"Men vi har ju bjudit hit Biggan och Torbjörn ikväll. Tycker du inte att det skulle vara kul att träffa dem? Det var ju så länge sedan."

"Jo, det är klart jag vill träffa dem. Men jag måste vara på Kulan i kväll. Det är ingen annan som kan kiosken. Jag har nycklarna också."

"Nycklarna hade du ju kunnat lämna till någon annan redan igår. Du visste ju att de skulle komma. Jag har ju sagt det."

"Ååhhh, vad du tjatar!" suckade Sanni och gick mot hallen. När hennes mamma inte längre kunde se henne tillade hon så lågt att endast hallbetjänten kunde höra henne, "Du kunde ju ha påminnt lite tidigare. Nu är det ju försent."

"Snälla Sanni, du kan väl prata med någon annan och be dem ta över? Sedan kan du ju komma hem efter en stund."

"Jag måste vara där! Det är ingen annan som kan kiosken. Fattar du inte, det kan ju hända något akut."

"Akut? I gymmets kiosk? Sanni? ...Sanni?"

Att tolerera

Lägger band på känslorna
breda, tunga, vävda juteband
täcker de framväxande, skälvande,
vibrerande tankarna

Biter ihop
håller fast kommentarer
orden stramar som sura citronskivor
innanför kinderna

Låter udda vara jämnt
för den här gångens skull
Den här gången också
Varenda gång
Jämt

När sedan tiden tagit udden av ilskan
och du har tolererat tillräckligt
När erfarenheten givit insikt
har obehaget av att tolerera
kanske obermärkt övergått i tolerans

Att famla

Med korta steg utan att egentligen lyfta fötterna söker hon sig fram, rädd att något ska finnas där i mörkret. Hon fasar för att stöta emot något okänt eller främmande med någon del av kroppen, fötter, knän eller armbågar. Det kryper och stramar i de fuktiga handflatorna, som ska skydda eller i alla fall signalera om något kommer ivägen.

Hon lyssnar. Är det någon där? Det knäpper till. Någonstans tycker hon sig höra ett brummande ljud. Är det något där? Inbillar hon sig? Hon stannar upp, blundar och upptäcker att mörkret var svartare än blindheten. Skuggor flackar innanför hennes ögonlock. Hon ser dem, vet att de inte är på riktigt men tänker att kanske är det konturerna av det okända som visar sig för henne ändå.

Att njuta

Solen bränner. Hettan kryper under huden och hon kan nästan känna hur pigmenten i huden spricker upp och ger den färg som hon längtat efter så länge. I flera dagar har solen bara strålat och inte ett moln har skymtat. Himlen är ljus, lika mild som hon är till sinnet och lika ljus som hennes skinn har varit fram tills nu.

Det är i sommaren och i värmen som hon trivs. Det är en makalös otur att just hon skulle födas i det här kalla, gråa landet. Hon som älskar värmen. Dyrkar solen. Avgudar gyllenbruna kroppar.

Hon ryser av välbehag när hon vänder huvudet till höger och ser på den fulländade männsikan som ligger bredvid henne. Utsträckt på ett cremegult badlakan framträder konturerna av den älskade kroppen. Avslappnad, liggande på mage med händerna instuckna under pannan bildas en liten skål vid ovanför skulderbladet. Längs ryggen en skugga i den mörka huden där ryggraden, varsamt rundad, döljs under baddräktens rosa mönster. Långa ben, helt utsträckta, fötterna vilar blygt nära varandra.

En dag till på stranden och hon kommer att känna sig närmare, känna sig hel. Få bort känslan av att vara en annan, en olik, den bleka.

I stället för den hårda kontrasten när vinterblek europeisk hy möter den varma, mörka, från födseln perfekta bruna, kommer hon att känna harmonierna när nyanserna går varandra till mötes. I morgon kväll kommer de inte att spraka och blixtra. I morgon kommer de att skimra och glittra.

Snart har solen hjälp dem att bli ett perfekt par, där inget längre finns kvar som kan hindra dem att smälta ihop till en enda njutningsfull enhet.

Att hitta

Uptown
Downtown
Crosstown
There is only three directions
in the big apple

Ändå så svårt att hitta
i en labyrint av skyskrapor
höga hus och raka gator


Samma butiker,
samma gula taxibilar
samma mängd av människor
överallt, hela tiden

Guldkornen är lika svåra
att finna här som i Klondike
när man letar på måfå

Pärlorna hittar man
i samtal och guideböcker
platser som måste ses

Notera i minnet
nummer och gata
sen är det bara att gå

Något tjejigt

Vi ska shoppa i New York
utan tjafs och utan bråk

Vi ska kika på Manhattan
och hålla humöret på mattan

Vi ska handla på Macys
där vi om rea fått nys

Vi ska le åt Frihetsgudinnan
som vore hon bästa väninnan

Vi ska vara borta ett litet tag
min älskade dotter och jag

En signal

Klingande och genomträngande
eller skärande, öronbedövande
kanske spelande radiomusik
med stigande volym
att vakna är lätt

En lampa som tänds
en smekande hand
kanske snooza en stund
utan att somna om
att vakna går lätt

Värmen under täcket
kalla golv och kyliga rum
mörka vrår
och tankar som går
att vara vaken är svårt