11 december, 2011

Att köa

Att köa är ett minne blott
sedan skanning blev ett val
nu drar man snabbt sitt kort
och handlar det man skulle ha
Går sen ogenerat ut
förbi alla de som inte törs
eller kanske inte fått
lov att själva checka ut

En mycket lättsam vana
att alltid slippa kö
vänder snabbt i dörren
där det är fullt med folk
Tålamodets kondition
har nått sin botten
numera känns det som
att varje liten droppe
är den som rågar måtten



Att ta priset

Ja jösses
hon skulle verkligen ta priset
som den sämsta spelaren i laget
om något sådant fanns
det finns ju inte en enda boll
som hon klarar att fånga
eller styra mot mål

Eller inte
för det måste man säga
och ge henne beröm för
att hon i alla fall vill
och försöker att få något gjort
fast det blir snedträff
vid varje försök

I alla fall
skulle jag aldrig nämna så hon hör
ett ord om hur dåligt det går
för om något är sant
här i världen så är det just det
att ingen kan växa utan beröm
och tro på sig själv

05 december, 2011

Att släpa

Kunskapen är inte tung som börda
men ansvar
som inte heller går att greppa
som inte väger något alls
kan vara svårt att bära
för en enda spelare i laget

Lärdom kan man alltid skörda
men plikten
som borde finnas över allt
som borde växa i oss alla
manar den att släpa
som inte vågar släppa taget


04 december, 2011

Att förstå

Med nedslagen blick 
lyssnar hon färdigt
drar sedan en resignerad suck
och inser sakta
att det inte kan vara
någon annans fel
än hennes eget



28 november, 2011

Att sortera

Lägger pappersförpackningar i ett fack
när den nyttiga mjölken tagit slut
Stoppar saftflaskor i ett annat
efter att den söta drycken runnit ut
Till återvinning går nu också plast,
den nya tidens attribut

27 november, 2011

En förolämpning

Fick en komplimang idag
skulle det nog va'
Du är så snygg i håret
var orden som han sa'

Aldrig förut har han nämnt
något om mitt hår
inte ens på skämt
när han rufsat min kalufs

I huv'et halkar tanken fram
om det kan vara så
att det han aldrig sagt
är det han vill, jag ska förstå

19 november, 2011

En besvikelse

Mina medtrafikanter är ju bevisligen intelligenta varelser
alla har de visat att de klarar
ett svårt och krångligt teoretiskt prov
tillika en uppkörning under övervakad press

Varför glömmer då så många bort det de en gång lärde sig?
Att några faktiskt tappar bort
eller blandar ihop alla reglerna som finns
kan jag kanske acceptera med en dos av tolerans

Men det som gör mig så oerhört besviken
är de som väljer att bara minnas partiellt
den del av regelverket som endast gynnar
deras egen egoistiska framfart före alla andra

De som vet att det är du som måste visa hänsyn
och börjar köra om där den tvåfiliga vägen går ihop
De som hävdar sin obestridliga rätt
att med det tunga släpet ligga kvar i körfältets mitt

De som ser åt vänster där högerregeln gäller
och flinar stort när de kör ut i korsningen
helt och hållet omedvetna om att den som kom från höger
tvingades att bromsa för att undvika en krock