Kajornas sång

De grå fåglarnas sång

placerar sig tätt

ekar över öppna ytor

Den stannar kvar

på grannhusets taknock

när du går om hörnet

De grå fåglarnas musik

skränar som is i en hink

metallisk klang

från varje enskild individ

blir till klockspel i stadshusets torn

Inuti

En utslagen blåsippa
i solstrimman violetta
skiftningar och sockerströsslade reflexer

Strax bredvid med stjälken böjd
den vita kronan gömd
i knoppens mörkgröna, fjuniga foder

 

Tomrum

Det ekar så ödsligt
framför mig, ingenting
Synfältet breddas, förlängs
och horisonten förflyttas

när dungens kronor inte längre
är fyllda av gyllene löv

Det ekar så kusligt
bakom mig, allting
Hörseln skärps, förfinas
när tallarnas grenar inte längre
går att nå från marken

Mörka

Mörka moln drar in över berget
Släpar sig in över granarnas sluttande silhuetter
Snuddar vid björkarnas toppar
när plötsligt regnet slår sönder tystnaden
sköljer över spända axlar

Över sjön hänger solen oberörd
Hennes ljus kan inte skingra ovädret

Hotfull

Himlen täckt med mörka moln
Skuggor under kastanjens utsträckta grenar
Dess femfingrade lövverk avvaktar
Det är tyst
Inte ens en fågels larmande tjitt

Muren täckt av murgrönans blad
Grinden stängd och nyckeln länge sedan borta
Dess handtag rostar långsamt
Det är stilla
Inte ens en flugas irriterande surr

Huvudet fullt av urtidens tankar
Tiden koncentrerar alla gråa stråk
Dess mörka innehåll svartnar
Det rör sig
Inte ens ett ögonblicks ro

Till fots

I gråa hösttorra ljungmattan
lämnar jag gårdagens oro

I gula höstvåta myrmarken
släpper jag vardagens bry

I vita frostklädda fjällbjörkar
hänger jag undan besvär

Ser hur vinden har format
bergets runda kontur

Skogen

Skogen är full av fasor och mörka skuggor. Ojämna stigar som är svåra att följa, försvinner ibland oförklarligt och lämnar vandraren vilse i stiglös mark. Oväntade ljud spänner nerverna och ger fantasin näring att börja föreställa sig otäcka djur och timmar av skräckfyllt letande efter vägen tillbaka. Rovdjuren finns kanske bakom ett mossbevuxet krön, mellan stammarna längre bort eller följer bakom i spår som inte går att dölja.

Faran lockar några in i det gröna dunklet men rädslan håller sig nära skogsbrynet. Korparna flyger i flock över granarnas svarta toppar, spanar och väntar. Letar efter försvarslösa offer för deras hunger. Hårda svarta näbbar, redo att börja äta innan lammet är dött.

Gräset längs dikeskanten är gulnat och torrt. I buskarnas nedböjda grenar håller fukten sig kvar. Kvistarna slår mot ben och armar som försöker hålla dem på avstånd. Där bland de fortfarande gröna bladen finns den värsta faran. Den minsta, nästan osynliga parasiten, så liten att den inte ens kan skrämma bort den mest ångestfyllda skogsflanör.

Att bli avbruten

Jag kan inte tänka
inte tala
känna
berätta
hur det är

när den sköra kvisten bryts
saven sipprar
darrar
gråter
för det känns

En speciell plats

De tunga grenarna böjer sig, strävar ner mot marken men når inte riktigt ner till rötternas rike. Trots sin höga ålder är granen ännu tät och de nedersta grenarna har tappat sina fästen mot stammen. Intill stammen har det bildats en liten grotta som bjuder till besök, det är bara att böja ner axlarna och huvudet lite grand och smita in.

Stammen har fortfarande kvar några torra, vassa kvistar som sticker ut, men med lite försiktighet går det att lirka sig in och luta ryggen mot barkens välvda panel. Sittande i den mörkgröna hyddan är utsikten mot landskapet utanför oväntat tydlig. Öppningen i grenverket är ett fönster som ramar in bygdens facetterade åkermark. Beroende på årstid målas fälten i olika färger.

Vårens skira grönska ackompanjeras av fåglarnas nyfunna lust att sjunga. På sommaren flätas landskapet i ett grönt och gult rutmönster som väcker målarlusten hos vem som än sitter under barrtaket och betraktar vyn utanför. I hösttider fyllda med regn och dimma ger det ålderstigna trädet även skydd mot vädrets bittra kyla. Barren värmer tills dimman lättar och de mörkbruna plogfårorna åter kan skönjas ute på slätten.

Den sista höstmorgonen med hög, klar och frisk luft som doftar av skogens mossor och svampar bjuder ett skimrande, diamantbestrött frostlandskap. Med frusna fönsterkarmar omfamnar grottöppningen de glittrande solstrålarna när de söker sig upp över horisonten. Det är kyligt att sitta och se soluppgångens vackra skådespel men upplevelsen värmer och minnet varar genom hela vintern.

Något som glöder

Strax innan mörkret lägger sitt täcke
glimmar det röda
lövverket
i de sista
gyllene
trådarna av ljus

Den sista minuten
av kvällens tid
glöder trädens
frukter
av sötma
när sommaren
sakta dör bort

Mygg

Solen sjönk ihop till en oval strax ovan horisonten. Både himmel och fält skimrade i gulrosa nyanser och Johanna andades in den sköna kvällsluften. De långa skuggorna svalkade brisen och gjorde vistelsen utomhus till dagens höjdpunkt.

Vis av erfarenhet hade Johanna trätt myggnät över den bredbrättade halmhatten och noga vikit in kanterna under kragen innan hon gick ut i kvällen. Nu kunde hon njuta av den friska sommarluften utan att ständigt behöva veva armarna runt huvudet för att hålla de flygande blodslugarna borta. Myggens vibrerande vingslag hördes över gräshoppornas spel och lövkronornas prassel, men iförd sin skyddsutrustning kunde hon strunta i det välbekanta surret som vaknade varje kväll i skogskanten.

Med sekatören i högerhanden, bepansrad med trädgårdsvantar av mjukt skinn synade hon rosenbuskarna. Några rosor med anfrätta kronbad på grund av förmiddagens regnskur klipptes bort, annars fanns inget att ansa i de välskötta rabatterna. Hon stack in näsan bland honugsrosornas lockande doft.

Floret på den hemmagjorda mygghatten fastnade bland rosornas taggar och det krävdes en hel del tålamod att lirka loss den. Med bara en liten reva i skyddsnätet satte Johanna tillbaka hatten på huvudet och började arbetet med att vika in kanterna under kragen när hon upptäckte att det kliade väldigt mycket precis i hårfästet bakom ena örat.

Tång

Vasst slem
Taggig gele
Flytande trassel
Stinkande tång

Levande klumpar
Glänsande bubblor
Brännande trådar
Giftiga maneter

Kantiga stenar
Bitande vind
Solen i moln
Vill åka hem