27 mars, 2011

Att försumma

Varje vaken stund
vill jag värna dig
min mamma

Under solens strålar
vill jag hjälpa dig
gamla mamma

I dagens ljus
vill jag vara den
goda dottern

men när kvällen kommer
lurar minnen i dess skugga

ovälkomna känslor
tar sig fram i skydd av mörkret

Logikens svarta skärpa
ställer upp retoriska frågor

Vad har hon gjort för dig?
När fick du erkännande sist?
Har hon nånsin tackat dig?

Är det ditt ansvar?
Är ni inte flera syskon?
Är du skyldig henne nå't?

Strax innan sömnen släcker sinnet
skymd i drömmars dis

står den viktigaste frågan
ännu obesvarad kvar

Är du ärlig mot dig själv?

10 kommentarer:

  1. Rakt i hjärtat på en dotter - moder.

    SvaraRadera
  2. Svår fråga att besvara och inte någon lätt situation.

    SvaraRadera
  3. Oj! Den gick rätt in i hjärtat. Det där med mor-dotter är inte det enklaste

    SvaraRadera
  4. Ser ingen skillnad i en mor- och sonkonstellation. Det gäller att våga vara ärlig mot sig själv.

    SvaraRadera
  5. väldigt naken text igenkännande.
    Bra och med ett jobbigt innehåll

    SvaraRadera
  6. Bra text om en av livets svårigheter. Jag hoppas vara en omhändertagande dotter.

    SvaraRadera
  7. Känner igen mig. Min mor lever inte längre, jag saknar henne väldigt, vårt munhuggande såväl som våra kramar.

    SvaraRadera
  8. Är inte riktigt där än att behöva hjälpa min mamma. Är förresten mer bekymrad över att inte få lov att hjälpa till ...

    SvaraRadera
  9. Ibland önskar man att det gick att komma ifrån tankarna om vad man fått och vad man ger. Att man bara kunde ge, utan förbehåll. Mor- dotter-relationer är inte alltid det enklaste.
    Inga relationer är väl så enkla för den delen.

    SvaraRadera