09 april, 2010

Att skapa med händerna

Söndriga naglar och såriga knogar, rispor på armarna och kanske valkar i handflatorna, det får den som skapar med händerna. Sköra naglar bryts, spröda naglar spricker och går av när fingertopparna ivrigt letar efter ett handgrepp. Skinnet på knogarna såras om trånga skrymslen måste undersökas. Smärtan känns inte direkt, av någon underlig anledning. Det är först när jobbet är avslutat som såren och de fläkta naglarna upptäcks. Och när man väl blivit medveten om skråmor och småsår då svider det som om blicken var citronsaft som trängde in under skinnet.

Medan läkningen pågår får skaparkraften ligga på hyllan. Blicken söker efter sårskorpan och fingertopparna vandrar ofta över andra handens brustna och ojämna nagelkanter och tanken fokuserar på händernas fysik i stället för att minnas det arbete som gjorts. En morgon när fingertopparnas omedvetna besiktning inte finner de väntade skavankerna är såren plötsligt bortglömda, raderade ur minnet och kommer inte fram förrän tanken tar en lov över problemet med de aldrig färdiggjorda jobben. Varför inte göra klart en sak när man väl har börjat?

5 kommentarer:

  1. att skapa kan ge sår, men de läker. jag gillade metaforen till livet.. att skapa är nog att gör nåt helt nytt och då måste nåt annat försvinna/dö.

    alltid kul att läsa dej!

    SvaraRadera
  2. Den här dikten var riktigt, riktigt bra!

    SvaraRadera
  3. ...och jag längtar ut till trädgården.. söndriga naglar och rispor på armarna. Vacker med djupet, undertonen.

    SvaraRadera
  4. Tycker om beskrivningen av hur såren upptäcks efteråt - när arbetet är klart och hur fingrarna och blicken vandrar över skråmorna. Priset för koncentrationen? Priset för livet?

    SvaraRadera
  5. Jag gillar det närmast maniska återkommandet till naglarna och fingrarna, det som är skört, det som läker. Intressant perspektiv på skapande.

    SvaraRadera