01 februari, 2012

Ett stenbrott

Drakborgen var hennes namn på de gräsövervuxna stenformationerna. Man kan bara föreställa sig vad hon fantiserade om när hennes hand kröp in i min som den alltid gjorde där stigen böjde av och man kunde skönja den svarta silhuetten av stenbrottets övre kant mellan trädstammarna.

Stigen fortsatte sedan ut ur skogen och över ängen där det öppna landskapet var rivet mitt itu. Ett stort öppet sår som slitits upp av vassa tänder och starka klor. Vi vandrade tysta vidare för att inte väcka den vilande draken.

6 kommentarer:

  1. Bra, starkt närvaro i texten.

    Ang kommentar hos mig. Hitleradminstrationen beställde stora mängder huggen sten från bl a stenbrott i Bohuslän. Stenen skulle användas till diverse praktfulla byggnader i bl a Berlin. Krigslyckan vände och stenen levererades aldrig.

    SvaraRadera
  2. Härlig, ser mina små dotterdöttrar med sina händer i mina o våra fanatsier som blir till verklighet- jättefint.

    SvaraRadera
  3. Jag minns några av mina barndomsplatser också, det var alltid kul men lite läskigt. Jag tycker du får fram den känslan här.

    SvaraRadera