11 maj, 2010

Ekonomiskt lättsinne

Första gången jag räknade fel på en miljon, trodde jag att jag skulle få sparken om någon upptäckte vad jag hade gjort. Med en ångest som glödde insidan av huden gick jag hem och avvaktade en sömnlös natt. Trots att jag inte ville tänka på minustecknet som jag hade glömt bort så återkom siffrorna om och om igen till medvetandets yta. Någon timma före gryningen slumrade jag väl till i alla fall, för när jag gick upp så kände jag mig ganska pigg och beslutade mig för att ta tjuren vid hornen och erkänna det första jag gjorde på morgonen.

Men som det brukar vara på en hektisk ekonomiavdelning i bokslutstider, så gick dagen med alla uppgifter som skulle fram och när jag åter satt i bilen insåg jag att varken jag eller någon annan hade reflekterat över den extra miljonen i kursförluster som jag hade bokfört.

Medveten om att det inte var några pengar som skulle betalas ut, lät jag felet bero och noterade generat, ensam på mitt kontor några månader senare, att den reserverade kursförlusten hux flux hade realiserats i en kursvinst.

Senare i min karriär har miljonerna radats upp, den ena efter den andra och de är inte så märkvärdiga längre. Vi kalkylerar med en felmarginal på tjugo miljoner när vi budgeterar och med tio miljoner när vi kontrollerar likviditetsbehovet. Däremot vill jag vara lite noggrannare när jag bestämmer värdet på lagret varje månadsskifte, då ger jag mig inte förrän jag har förklarat differenser ner till hundra tusen.

Denna lättsinniga inställning till miljonerna ska inte ses som ett tecken på slarv eller okunskap. Det handlar om procent, faktum är att en miljon på jobbet är proportionellt lika liten som en hundring i min plånbok. På jobbet är det ju heller inte riktiga pengar jag håller på med. Min uppgift är inte att använda pengar, utan att försöka beskriva var pengarna för tillfället befinner sig i vinstmakeriet. Då spelar det mindre roll om miljonen representerar en summa på banken eller en kartong på lagret. Som vi brukar säga när vi upptäcker ett fel, det är tur att man inte är hjärnkirurg.

9 kommentarer:

  1. Spännande! Låt dessa erfarenheter och kunskaper ta gestalt i en fiktiv berättelse någon gång!

    SvaraRadera
  2. Ja tur man inte är hjärnkirurg.
    Intressant text

    SvaraRadera
  3. Så rätt, tur man inte är hjärnkirurg (själv klippte jag får och naggade lite i skinnet på några av dem idag)! Intressant jobb du har, håller med marmoria.

    SvaraRadera
  4. Fin text! "...tur man inte är hjärnkirurg" Haha, ja så är det nog.

    SvaraRadera
  5. Mycket intressant text! ;-)

    SvaraRadera
  6. Haha, slutklämmen var fin. Väldigt bra formulerad text, alltså hela texten. Intressant!

    SvaraRadera
  7. Intressant o tankeväckande!

    SvaraRadera
  8. Jättebra. HÅller med Marmoria, spännande story att jobba med. Skulle kanske bli utmanande att jobba/få till jagformen i en hel lång story kanske - men vad vet jag, jag har aldrig prövat :-)
    Trovärdigt.

    SvaraRadera
  9. Heisann på deg!

    Vi har to katter--- hvilken blogger er uten katt? Han/hun må være i stort mindretall etter alle bilder og kommentarer å dømme. Kattene våre er så ulike som det går an å bli.
    Ja, vi sees på H!
    Ha fine dager så lenge ;:OD)
    PS Umulig å poste denne kommentaren på Livet i Leran. Får beskjeden "Intern feil"

    SvaraRadera